Tema sjukdom är ännu inte förbi. Jag har fortsatt att kämpa med mitt öga, droppar de “över-telefon-av-kollegasyster-aka-ögonläkare-ordinerade-ögondropparna”. Jag påbörjade ju behandlingen i måndags morse och kände ingen som helst förbättring under hela måndagen. På kvällen insåg jag dock att de första dropparna som kom ur tuben sannolikt endast var ett lösningsmedel eftersom dropparna nu ändrat färg. OK, bäst att ge det ett tag till då. Igår morse var ögat lika bedrövligt som tidigare och jag började på allvar att misströsta. Jag var inte någon vidare värst sympatisk mamma/matte på morgonen, irriterad som jag var över det j-a ögat. Jag började jobba vid 12 och möttes av trettioåtta frågor om varför jag fortfarande såg ut som skit i ögat och varför jag inte hade gått till en läkare. Orkade bara besvara de tio första. Under sena kvällen började jag ana en mycket subtil men ändock förbättring. Jag var då tvungen att själv börja plåga folk med frågor: “Ser inte mitt öga liiite bättre ut? Visst gör det? Eller hur?” och faktiskt fick jag medhåll från mina kollegor. Lite mindre pessimistisk åkte jag hem och var en ganska trevlig mamma (fast barnen hade somnat…) och sambo. Nu på morgonen var ögat ganska svullet igen, men kanske inte riktigt lika igenkladdat som tidigare morgnar. Nu ett par timmar in på dagen så upplever jag nog att ögat är bättre än igår, men förstås inte helt bra. Dock tillräcklig förbättring för att jag ska avstå St Erik idag i alla fall. Istället ska jag åka till jobbet och medverka i någon sorts ekonomiutbildning. Sannolikt ett av de tråkigaste områden jag vet. Jag är ju veterinär, ingen ekonom.
I övrigt så vaknade jag med 37,4 imorse och med ledvärk och ont i halsen. Fick bli en Ipren och en kopp kaffe till frukost. Jag känner mig skruttig i hela kroppen men det lär väl knappast synas på mig eftersom allt fokus hamnar på mitt öga. Så det är nog safe att åka till jobbet en sväng.
Krya på dig vännen!
SvaraRadera