Fördömt

Sitter i min säng. Klockan är 00:15, är så trött efter en eftermiddag och kväll på jobbet men vågar inte somna än. Orsak: Amanda har kräksjuka och jag förväntar mig minst ett par kräkkaskader till innan natten är över. Det känns helt hopplöst det här med alla virus och bacillusker. Felice blev dålig natten till torsdagen, kräktes ner säng och golv med tillhörande textilier (en j-a tur att man har egen tvättstuga). Vi räknade förstås kallt med att Amanda skulle bli sjuk något halvt dygn senare, och som de goda föräldrar och medmänniskor vi är lät vi henne så klart vara hemma från dagis torsdag och fredag tillsammans med lillasyster. Men inga kräkningar uppenbarade sig. Jag är en sann pessimist när det handlar om smittsamma sjukdomar och förväntar mig alltid det värsta, men igår vågade till och med jag slappna av. 48 timmar hade passerat sedan Felice kräktes och vi andra verkade ha klarat oss. Men så ringde telefonen i fickan på mina jobbyxor ikväll och en desperat Sean bad mig komma hem så snart som möjligt eftersom huset var nedkräkt av storasyster. Man ska inte ropa hej… Men man kan ju tycka att man borde ha kunnat slappna av då 3,5 dygn passerat sedan lillasyster slutade kräkas. Men aldrig ska det få vara riktigt bra. Nu blir det två dagar hemma till, minst. För med vår tur åker väl Felice på en omgång kräksjuka till imorgon eller tisdag. Det känns som sagt hopplöst det här. Amandas första år på dagis innebar någon kräksjuka och ett par andra mindre sjukdomsepisoder, Felice har knappt varit annat än sjuk sedan hon började. Hon är förstås mer mottaglig eftersom hon har sin glutenintolerans i botten som gjorde henne riktigt sjuk i somras, men annars hade vi nog förväntat oss att hon skulle klara sig bättre eftersom hon haft Amanda som dragit hem massa infektionsämnen även innan hon själv började på dagis. Innan denna förbaskade kräksjuka så var det flera dagars feber i mellandagarna och innan dess var det snorigt och ögoninfektion i slutet av november. Det är verkligen inget skämt det här med dagis förmåga att sprida smittor.

För övrigt tycker jag att någon borde börja forska på kräksjuka så att vi kan få ett slut på detta skit. Jag vet få smittsamma sjukdomar som är värre och som skapar mer problem för familjer än just kräksjuka. Nu är det bara att vänta på att Sean och jag börjar kräkas, Sean hade redan lite ont i magen då han gick och lade sig ikväll.