I lördags var jag och mamma och såg musikalen “Romeo och Julia” på Göta Lejon. Jag fick detta i födelsedagspresent av mamma och vi lyckades alltså få biljetter snabbt. Jag hade faktiskt inte hört mycket alls om denna musikal och inte hade jag följt den auditionsåpa som gick på TV där Julias rollinnehavare skulle utses heller. Jag hade alltså inga förväntningar innan utan var ganska nollställd. Sådant brukar visa sig gynnsamt då det handlar om musikaler, filmer och konserter. Bland annat har ju detta förhållningssätt gjort att jag gått till musikalen “Mamma Mia” relativt ointresserad och lämnat densamma med ett lyckorus som satt i flera veckor. Det blev samma effekt denna gång. Musikalen var riktigt, riktigt bra. Fina sånginsatser, duktiga skådespelare och mycket varierande musik. Jag visste ju inte vad jag hade att förvänta mig, men ändå blev jag smått chockad då det började spelas McHammer och Snap i ett gammalt Shakespearedrama.
Det var en fullkomlig njutning de dryga två timmar vi spenderade på alldeles lagom stora Göta Lejon och vi gick därifrån med ett stort leende på läpparna, trots det tragiska slutet på sagan. Vi hade egentligen bara en övrigt-att-önska-sak och det var att de kunde ha väntat med att ha ihjäl den bästa av artisterna till sista scenen.
Tack mamma, för en jättefin födelsedagspresent.
Vill också se den!
SvaraRadera