Försprång

Visst är det så att alla barn utvecklas i olika takt och att de utvecklar olika sidor med olika hastigheter. Men visst är det ändå så att tvåan i många lägen har ett avsevärt försprång jämfört med ettan. De har en figur i ungefär samma ålder att lära sig av. När Amanda var liten så hade hon ju bara oss vuxna att prata med och lära sig av, och det var säkert inte så lätt. Trots att man försöker att lägga sig på en lägre nivå språkmässigt så kan man knappast sänka sig till en jämnårigs nivå. Det är så tydligt när man lyssnar på Felice att hon tar efter Amandas alla ord och uttryck. Ett par veckor efter att ett uttryck blivit manifest hos storasyster så dyker samma uttryck, om än något mindre tydligt, upp hos lillasyster. Senast i skaran av uttryck från Felice är “It tu sak” vilket på vuxensvenska betyder “Vet du en sak”. Detta är ett mycket populärt uttryck hos Amanda då hon vill ha vår uppmärksamhet och Felice har förstås betraktat och insett dess värde. Sean brukar tycka att det här är lite orättvist eftersom det då verkar som om tvåan är smartare och mer språkbegåvad än ettan, vilket kanske inte nödvändigtvis är fallet eftersom förutsättningarna är så pass olika. Och Sean borde ju veta, han tyckte ju att han lärde sig bäst svenska av små barn.

Jag tror nog ändå att Felice är något mer språkbegåvad än Amanda, i alla fall i den ålder hon befinner sig i nu. Men precis som jag sagt tidigare så har Amandas motoriska utveckling gått med blixtens hastighet medan Felices hållit söndagslunksfart. Men man ska ju inte jämföra barn, så nu slutar jag med det.