48

Resumé över de senaste 48 timmarna

Måndag 18/5
10:30 Infinner mig på jobbet. Handlägger tre reklamationer i ilfart, snackar lite skit med kollegor och dricker kaffe. Får ett mail om årets löneförhöjning, orkar inte bry mig om löneutvecklingen (fel, fel, fel, fel, fel, jag vet). Men då man får ett mail som i princip säger att "det är OK att boka tid för löneförhandling, men Du kommer ändå bara att få så här mycket" så lägger jag inte ner mer energi på detta. I dagsläget är jag glad att jag har ett jobb, och dessutom ett som jag trivs med. I korridorerna kan man dock ta på irritationen och jag kan inte låta bli att le lite. Varför har jag blivit så lugn när ingen annan är det? Hormoner är inte alltid något negativt, antar jag.

14:30 Hämtar Amanda på dagis, inget krångel tack och lov. Skyndar hemåt. Ska bara lämna av Amanda och plocka upp lite saker som ska med hem till Sarah. Måste komma iväg vid 15:00, annars hamnar jag i världens trafikkö. Precis då jag ska springa ut genom dörren så ringer telefonen. BVC. Igen. För andra gången på kort tid vill de att jag ska byta en tid. Nu är det ju så att inte alla småbarnsföräldrar bara sitter hemma och väntar på att få gå till BVC. Jag har inte haft möjlighet att ta de föreslagna tiderna och då har det liksom blivit stiltje innanför pannbenet på dem. "Men vad gör vi då?" frågar de. Jag har då god lust att det är hon som får betalt för att lösa det, inte jag. Men istället så försöker man själv lösa problemet.

15:20 Efter 10 minuter i telefon med dem så ska jag äntligen iväg. Då hittar jag Amanda mitt på matsalsbordet med en kopp med lite kaffe i botten i handen, lycklig som få häller hon kaffet på duken, i ljuslyktan och på posten. Jag blir galen, vad annars. Egentligen är det ju mitt fel som lämnat koppen där, men varför, varför, varför måste hon alltid hitta på sådant??? Torkar upp.

15:27 Springer i regn ut till bilen. Packar in blommor till Sarah och lite annat. Felice fruktansvärt ledsen (har ju lämnat henne i bilen då jag bara skulle in snabbt). Startar och kör mot Kungsängen, asförbannad på mig själv, BVC och till viss del Amanda. Nu kommer jag att hamna i köerna. Mycket riktigt så tar det stopp vid Skogskyrkogården och då är man glad att Felice sover och att man har en riktigt spännande ljudbok i bilstereon.

16:45 Kliver in hos familjen Claesson. Börjar stressa ner. Får himmelskt god pasta med sås (jag vill ha receptet, nu!!! Annars så kopplar jag på självmordsbombsutrustningen igen!). Jag äter nog mest av alla, som tur är så kan jag skylla på bristen på intagen lunch.

18:30 Tupperwarepartyt börjar. Nu har jag signat mig för en lökhackare. Det börjar bli dyrt att springa på T-partyn... Denna gången var det dock inget impulsköp, jag hade redan för ett år sedan funderat över en sådan, bara den fungerade. På T-partyt hos Lilla Linda så fick vi testa den och resultatet var imponerande. Nu kan Sean inte skylla på att hans små känsliga ögon inte klarar att han hackar lök. Inte heller behöver han och hans bror inleda en fight om hur man hackar lök. Nej, nu stoppar man bara en halv lök i hackaren och vrider omkring lite. Vips, så har man perfekt hackad lök och utan tårar! Kan knappast bli bättre. Tänker dock inte tala om vad den kostade.

Sarah hade bjudit in Maria "Baggis" Bergström som jag inte träffat på länge (1,5 år säkert). Det var så kul att som på gammalt vis sitta och snacka skit. Skillnaden är att nu gör vi det i Sarahs soffa med varsin kopp kaffe i handen istället för promenerandes längs Stigstorpsvägen eller i Gröna Dalen (på den tiden då det begav sig så ville man ju inte vara hemma, det var töntigt, och dessutom så skulle ju ingen få höra alla hemligheter). Ett jättegrattis till Maria som är gravid! I oktober-november beräknas deras tredje lill* plutt komma. Dessutom har de köpt hus i Brunna och flyttar i juli. Nu kommer jag säkert att få se mer av henne. Hoppas inte bebisfödandet smittar, vill inte ha en till. I alla fall inte just nu...

22:15 Oj, vad tiden springer! Efter x antal koppar kaffe och alldeles för många och för goda kakor så fick jag kasta in handduken och åka hemåt. Tack och lov för ljudbokens upplösning, annars hade jag somnat. Ja Sarah, det är besvärligt att bo på andra sidan jorden, men vi kommer inte att flytta "hem" igen. Jag får stå ut med att köra, jag.

23:05 Hemma igen. Nu ska jag kasta mig i säng. Snabbt som attan. Men vad händer? Amanda vaknar, i det undermedvetna hör hon säkert att jag är hemma igen och måste ju umgås lite. Ni ska inte tro att hon är helt sömnig då och bara går att stoppa tillbaka i sängen. På en minut är hon klarvaken. Jag lägger mig i hennes säng och försöker få henne att sova. Ger upp efter 15 minuter. Går ner och borstar tänderna och lägger henne i spjälsängen i vårt rum. Hon somnar ganska snabbt. Felice ska amma i all evighet vilket gör att klockan är 00:06 sista gången jag tittar på den

Tisdag 19 maj
06:20 Upp och hoppa. Med blytunga ögonlock släpar jag mig upp. Har inte sovit många timmar. Hela kroppen värker, jag mår illa. Tvingar i mig lite frukost och gör iordning Felice.

07:04 Sitter i bilen på väg till SÖS. Inte samma trafikstockning idag vilket gör att vi är framme i god tid. Sätter oss ner och väntar tillsammans med några andra självmordsbombare. Jag hade blivit lovad att det skulle vara ett mycket kort besök denna dag, därav gav jag OK till att komma vid samma tid som dagen innan. Jag hade ju en tid på BVC klockan 08:45, så lite tight om tid var det. Jag väntar, väntar och väntar. Till slut kommer en sköterska och frågar om någon av oss har bråttom. Som den goda svensk jag är så flyger jag inte upp och kastar mig fram. Men det gör tanten bredvid mig. Hon har minsann en läkartid 10:20 som hon måste hinna till. Hallå!?! Jag har en 08:45! Ingen hör mig. Efter en stund kommer tanten ut och då reser sig nästa tant upp. Nu har jag blivit lite mindre svensk, men bara lite. Jag ber om att få gå före om det inte är ett alltför stort besvär, då jag har en tid för min dotter om 50 minuter. Jodå, det gick förstås bra. Av med maskinen och full fart mot parkeringshuset.

08:35 Kliver in på BVC. Som vanligt ensam i väntrummet (vad gör BVC-tanterna för sina löner???). Tänker att gud så skönt, Felice sover, jag har en pappmugg med kaffe från Pressbyrån och det är 10 minuter till min tid. Hinner precis ta Mama-tidningen ur sitt ställ och sätta mig. Då kommer BVC-tanten för dagen och ber mig kliva på eftersom den första patienten uteblivit. Jaha, typiskt.
En fumlig och icke-respektingivande läkare undersöker Felice. Som den solstråle hon är så log hon sig igenom hela undersökningen. Läkaren höll med om att hon var lite sned men det skulle nog räcka med sjukgymnastik. Det där ordet "nog" hos läkaren gillar jag inte riktigt. Men så bad hon mig stiga ut i väntrummet en stund för hon skulle göra något i datorn (dvs ringa och rådfråga en kollega någon annanstans, hoppas att denna skulle tycka som hon och därmed skulle hon slippa att erkänna för barnets mamma att hon nog haft lite fel). Efter en stund i väntrummet med Mama-tidningen så kom hon tillbaka. Nu hade sjukgymnasten bytts ut mot en barnspecialistläkare. Jag hade inget att invända mot det. Enda problemet är att tiden är först 11 juni, vilket faktiskt känns ganska långt fram i tiden. Nu är det väl förhoppningsvis inget större fel på vår lilla solstråle, men det skulle kännas skönt att kunna blåsa orosmolnet av himlen. Tar med mig Mama-tidningen (fy på mig!) och åker hem. Ska nu lämna av Felice och hämta upp Amanda för Masken-transport.

09:05 Hemma igen. Sean är ute på tomten och visar in grävmaskinkillen. Amanda förstås inte alls påklädd utan fortfarande i pyjamas. Efter en snabb påklädning och utan Felice-dumpning åker vi mot Masken.

09:30 Nu äntligen ska min stackars kropp få lite vila. En snabb dusch och ett försök att skrubba bort limmet efter EKG-elektroderna. Tar Felice med mig och går upp till sovrummet. Kastar mig i sängen. Felice ammar sig snabbt till sömns, trött efter morgonens bravader. Jag har dock svårare att somna. Hela kroppen gör ont, jag fryser, huvudet sprängvärker. Slötittar lite på TV.

10:45 Det här känns inget bra, så här ska man väl inte må även om man har sömnbrist? Slingrar mig iväg från mitt alldeles egna plåster, Felice, och hämtar termometern. 38,2. Ja, där fick man den förklaringen. Jag har inte alls tid att vara sjuk nu! Det går bara inte. Möte på jobbet imorgon och så ska jag jobba på torsdag. Dessutom behövs åtminstone en frisk människa här hemma. Erbjuder Sean att ta över vilket skitvirus det nu än är jag drabbats av. Han avböjer.

12:00 Lägger mig i badet, har så ont i kroppen. Trycker i mig Alvedon och Ipren i kombination (vi är storförbrukare på smärttabletter hemma just nu). Kommer på att jag ju varit hos familjen Claesson dagen innan. Och de har ju just varit i USA. Och inte var som helst i USA, i New York. Och där härjar svininfluensa!

15:00 Infinner mig på Masken för att hämta Amanda. För första gången sedan vi började med att hämta kl 15 istället för 14 så vill hon inte gå hem. Jag orkar inte med någon pedagogik i min feberfrossa, jag tar henne helt sonika under armen och går till bilen. Lockar med att vi ska titta på traktorn (= grävmaskinen i trädgården) då vi kommer hem.

19:30 Efter en eftermiddag och tidig kväll i soffan har jag lyckats ta mig uppför trappen. Parkerar mig i sängen med Felice, kollar Sjukhuset. Amanda och Sean joinar oss med en flaska välling.

20:00 Byter kanal till TV4, Äntligen hemma. Somnar snabbt.

22:00 Vaknar till, är sjöblöt av svett. Skiftar lite sängkläder och fyller på Alvedonhålet i kroppen. Somnar igen.

23:00 Vaknar av att Amanda rör sig och mumlar. Somnar om.

Onsdag 20 maj
05:30 Amanda kommer in i sovrummet. Jag är mer död än levande. Överlåter åt Sean att fixa välling och underhålla liten skrutta.

07:30 Felice har beslutat sig för att släppa taget om sin mjölkkran och ska ha en liten pratstund istället. Kontrollerar tempen 37,9.

08:10 Ringer chefen. Inget svar. Meddelar på telefonsvararen att jag inte kommer på mötet idag. Prioriterar att ligga still och försöka tillfriskna tills imorgon.

08:40 Sätter Amanda i bilen och åker till Masken. Vi ska titta på pippi och bebis och vattenpölar och.... Orkar inget av detta och jag tror att Amanda känner det eftersom bråket uteblir och vi går in på Masken.

09:05 Hemma igen. Chefen ringer, det är OK att jag missar mötet. Undrar om jag kan jobba 7/6, svarar att vi nog ska avvakta tills imorgon och se hur Sean klarar detta med två små barn och kryckor. Chefen håller med.

10:20 Sätter mig framför datorn.

Mitt alldeles egna vitaminpiller