Visst är det av och till ganska jobbigt med barn, men man får många goda skratt också. Helt klart överväger skratten de gånger man bara vill ge upp och säga upp sig från jobbet som förälder. Amanda har varit på ett strålande humör sedan hämtning på Masken. Hon har blivit riktigt bossig sista dagarna. Hon har lagt sig till med att skrika efter oss hela tiden: "Mammaaaaa! Koooooom!" "Dadaaaaaa! Koooooom!". Om vi inte dyker upp inom tre sekunder så stönar hon ett irriterat "Åhhhhhh!" och kommer rusande för att hämta oss. För en stund sedan drog hon in mig i köket och pekade mot diskbänken: "Mygge! Mygge!". Det tog en stund innan jag insåg att det var muggen hon ville ha. Hon fick muggen och belåtet förflyttade hon sig till köksön och pekade på kaffebryggaren "Gasse!". Jag hällde upp lite kaffe i hennes mugg och hon svepte alltsammans! "Mmmmmm!". Tokunge.
Hon hittade Felices mössa och tyckte att den passade bättre på sitt eget huvud. Condom head eller kanske lite judisk, bedöm själv:
Amandas ordförråd ökar nu i raketfart. Varje dag kommer nya ord. Det är inte alltid vi förstår vad hon säger även om vi börjar bli vana vid "amandiska". Meningarna blir också längre och längre, nu kommer 3-5 ord i hennes meningar jämfört med 2 för bara någon månad sedan. Felice är ganska verbal hon med, hon är betydligt mer pratsam än Amanda var i den åldern. Hon har också blivit riktigt duktig på att sitta om man pallrar upp henne i soffan. Visst tippar hon både lite hit och lite dit, men hon kämpar för fullt för att hålla balansen.
Finn ett fel
- Tjena bebis! Kolla vilken fin mössa jag har!
- Du kan få låna den av mig
- Så där ja, då ska vi se
- Jag tror nog att den ska passa
- Räta på Dig, bebis!
- Tadaaaa!
- Måste nog rätta till den lite
- Nu börjar det likna något!
- Nu blev det kvällen!
Så kära de är med varandra, era töser! Det måste ge en ny dimension till föräldraskapet att ha syskon, att se hur de kommunicerar sinsemellan! Ska bli så kul att få träffa dem snart :O)
SvaraRaderaKramar från familjen i söder
Sötungarna!
SvaraRaderaVet du, jag var ute med hundarna härom dagen och genade över Brunna skolans gård. Fick värsta nostalgitrippen när jag gick där och mindes våra lekar och kojor. Var tvungen att gå och kolla på de kojor vi brukade leka i, du vet runt trädstammarna med alla synliga rötter som var hus med väggar och vi sopade rent från barr, kommer du ihåg?
Jag hittade två av dem. Kommer fortfarande ihåg lite vagt någon lek där vi var en familj. Johanna E var storasyster eller mamma. Jag hade en hund som hette Wakki.
Jag blev helt varm inombords när jag såg vår kojja vara rensopad från barr och i små fack mellan rötterna låg prydliga högar med kottar och bark och gräs!! De leker precis samma lekar som vi gjorde, 20 år senare!!!!!!