Flashbacks

Torsdag igen. Städdag. Varför måste det alltid vara fint väder på torsdagar? Alltså, jag klagar inte över att det är fint väder, men det är lite jobbigt att det är just på torsdagen eftersom torsdag är städdag i den grå trävillan. Många tänker säkert att "Varför städar du helt enkelt inte en annan dag istället?", men se det går inte. Jag tillhör nämligen den kategori människor som inte tycker att det är så där vansinnigt roligt att städa. Faktiskt så är jag världsbäst på att hitta anledningar till att skjuta upp det dag efter dag efter dag. Så för ett tag sedan så bestämde jag mig för att göra torsdagar till städdag. Då är Sean hemma och är pappaledig (då han inte har satt en yxa i foten) vilket helt klart underlättar för städningen. Inte för att han hjälper till med en faktiska städnigen, men han håller undan övriga två- och fyrbenta familjemedlemmar. Om jag då hoppar över att städa en torsdag och istället tänker att jag gör det en annan dag, ja, då blir det inte gjort. Förrän nästa torsdag.

Så idag har jag alltså jagat dammråttor, smågrus och annat smuts med snabeldraken och med trevligt sällskap i form av Spotify. Jag lade upp lite nya låtar innan jag började och då fick jag en inlevelse att jag skulle söka på The Cranberries. Har inte hört något av dem på evigheter och nu hittade jag lite gamla låtar att lägga upp. Snacka om flashback då "Ode to my family" började ljuda i hörlurarna. Det var som att bli tillbakaflyttad 15 år i tiden på ett kick. Jag var tonåring igen och vi satt på någons rum, kollade skolkatalogen och skvallrade. Minns också skidresan till Åre -95 då vi lyssnade på The Cranberries i en vecka i sträck. Jag tröttnade aldrig på dem och nu gav det alltså många härliga minnesbilder. Vilken fantastisk tid det var! Mina minnen från barn- och ungdomstiden är till 99% positiva. Men jag skulle för allt i världen inte vilja göra om det. Jag är nöjd med att kunna sätta på The Cranberries och minnas och få en härlig känsla i bröstet. Kanske skulle jag vilja åka tillbaka lite i tiden, bara en liten stund. Att få smyga på mig själv eller kanske sitta på ett moln och titta ner. Se mig själv busa omkring bland buskar och plank på Hagnässkolans vårfest, dansa på Hagans disco, spela urusel bandy på Innebandy Night, promenera på grusvägen till Stigstorp en sen sommarkväll, dricka folköl på Döda Ön, bada i Lillsjön eller åka buss till ridskolan och hoppas, hoppas att Pysen inte skulle vara vald då det var min tur. Men minnen räcker en bra bit.

Det är inte bara musik som väcker starka minnen hos mig. Den senaste veckan har popplarna häromkring börjat slå ut. Den doften kastar mig tillbaka till Gribbylunds Allé och alla minnen med familjen Hallin. Jag minns Ingeborgs goda bullar med kardemummasmak, hur Jessica och Rebecca fixade mitt hår och gav sminktips, hur jag fick välja fina bokmärken ur deras bokmärksalbum, hur vi lekte på tomten och hade kul. Jag kan fortfarande känna doften av alla äpplen i trädgården! Så många fina minnen...

Sean och Amanda har också arbetat lite idag. De håller på att riva altanen. Nu är det inte långt tills dräneringsfolket kommer och då måste altanen vara väck. Som så mycket annat i detta hus så har tidigare ägare fuskat med altanbygget. Vem f-n bygger en altan med icke-tryckimpregnerat virke!?! Jag upphör aldrig att förvånas över deras idioti.

Vi har även hunnit en tur till Coop och som vanligt då man bara har 10-15 saker på shoppinglistan så kommer man ut 900:- fattigare. Jag förstår verkligen inte hur det går till. 900:- och bara 2 påsar mat. Jag hittade helskumma Singoalla kakor som jag förstås inte kunde motstå. Jag är ett riktigt kakfreak men detta kanske till och med är för mycket för mig: Singoalla lakrits. Jag återkommer med ett omdöme vid senare tillfälle.
Amanda var så söt då vi åkte från Coop. Hon satt i baksätet och upprepade "Hej då åka och handla". Hon tror nog att Coop heter "åka och handla" eftersom vi alltid säger så då vi ska iväg: "Ska vi åka och handla?".

Vi åt supergod couscous-sallad med Halloumi till middag. Nu är sommaren här!