Fåfäng fredag

Mitt jobb hade beslutat att istället för att dela ut sommarpresenter (som för övrigt ändå aldrig faller någon i smaken) skulle vi i år ha en sommarfest. Jag hade först tänkt att avstå, det blir lite krångligt med Felice, men då jag fick höra att det var grillbuffé på Fåfängan kunde jag inte låta bli att skriva upp mitt namn på anmälningslistan. Det var innan yxtricket. Men nu tänkte jag inte banga, ett par timmar kunde jag väl vara borta hemifrån i alla fall. Då mamma och Björn beslutat att besöka oss i Haninge idag så såg jag min chans till smidig transport in till stan. Det fick bli transport med kommunala transportmedel hem. Bättre det än att ta bilen in till stan då man inte vet var man ska och med all säkerhet skulle hamna fel och inte få en chans att vända bilen förrän halvvägs ut på Värmdö.

Strax efter 19 kom jag fram till Fåfängan där ett antal glada arbetskamrater njöt av mousserande vin i ett underbart solsken.

Veronica med lille Neo (?) i magen, bäst före datum en vecka in i juni

Fundersam "Jour Lena"

Madeleine, bossen

Allas vår eminente städare Jurek, gravida Emma och hennes svärmor tillika arbetskamrat Erika

Gravid Emma nummer två, Outi och Josefine

Efter att fördrinken instagits i solen flyttade vi in i partytält och där serverades grillbuffé med tillhörande sallad och bröd. Maten var jättegod även om jag kanske tycker att man som vegetarian borde få annat än bara lite extra potatis och sås, närmare bestämt ett halvt kilo potatis och sås... Men som sagt, gott var det. Vi hade finfin underhållning av gitarrspelande och skönsjungande kille (ryktet säger att det var festfixarens ex). Vi hann med både lite sedvanliga dryckesvisor och en del Lasse Berghagen.

Maten hade knappt landat i magen då jag fick syn på ett fantastiskt skådespel: solnedgång över Stockholm. Lyckliga, lyckliga vi som fick sitta på Fåfängan och njuta av god mat, trevligt sällskap och en oerhört vacker solnedgång. Det behövs inte mycket mer än så för att livet ska kännas underbart. Men underbart är kort som vi alla vet. En hungrig bebis och en trött sambo gjorde att jag fick tacka för mig. Min gulliga arbetskamrat Annika erbjöd mig skjuts hela vägen hem till Haninge och det kändes som ett betydligt trevligare alternativ än att krångla med buss och tåg.

Tack alla arbetskamrater för en fantastiskt mysig kväll! En extra eloge till Maria som fixat alltihop! Och alla Ni som tycker att Stockholm är en stor rörig och alldeles för trafikerad stad, dessa bilder är för Er:

Stockholm i mitt hjärta