Dan Browns "Da Vinci Koden" har sedan länge stått i min bokhylla och glott uppfordrande på mig. Det är en "måste bok", den ska man ha läst. Om inte annat för att kunna hänga med i alla de diskussioner som dyker upp kring ämnet. Hittills har jag bara fått nicka och mumla lite så att det verkat som om jag också läst boken. Tummarna har vitnat i hopp om att ingen skulle ställa en direkt fråga till mig, då vore jag ju tvungen att erkänna mitt nederlag. Jag har börjat läsa boken. Tio gånger minst. Jag har kommit en sisådär 2-3 sidor och så har jag hittat på något annat att göra istället. Boken har blivit liggande på mitt nattduksbord eller på soffbordet, som en påminnelse att jag ska fortsätta läsa. För boken ska läsas, det är bara att gilla läget. Efter några veckor och ett antal hundra dammkorn på bokens pärmar så har jag städat undan den. Kommit på ett bra tillfälle att starta på nytt, semestern till exempel. Men så kommer semestern och boken blir kvar i hyllan, för det finns så mycket annat som jag vill göra.
Det är bara att erkänna: jag är ingen bokmal. Jag är inte ens ett förstadie till bokmal. När jag var liten läste jag massor, massor med böcker. Kitty och Fem-böckerna var mina favoriter, men jag läste allt möjligt. Detta bokintresse hängde med en bit upp i tonåren men där tog det stopp. Under tonåren så ersattes böckerna av filmer och TV och under mina 5,5 år på universitet så var jag uppriktigt urless på att läsa. På min fritid ville jag vila och jag upplevde inte läsning som en vilsam sysselsättning. Många av mina kursare försökte intala mig att det var ju en helt annan sak att läsa skönlitteratur, det var avkoppling! Men för mig var det i mångt och mycket samma sak. En helvetes massa ord som skulle avläsas av mina ögon, processas i hjärnan och därefter placeras i lämpligt minnesfack. Så under nästan 10 års tid så läste jag nog inte en bok. Trots att detta kan betraktas som normalt, vi har ju alla olika intressen, så kände jag mig lite som en fuskare, en utböling. Jag kompenserade detta med att köpa böcker på bokrean, gärna "måste böcker" som "Utvandrarna" och andra tegelstenar. Jag placerade dem i bokhyllan i väntan på att den stora läslusten skulle drabba även mig. Jag var också med i en bokklubb under flera år och köpte massvis med böcker som lät intressanta. Böckerna pryder sin plats i hyllan men mer än så är det alltså inte.
Just "Da Vinci Koden" har irriterat mig lite extra eftersom det förmodligen är en jättebra bok, alla som läst den tycker ju det. Men vad gör man då man är så ointresserad av att läsa som jag är? Köper CD-boken? Ja, det hade ju varit ett mycket bra alternativ eftersom jag är beroende av CD-böcker (det slåt dock inte alls lika högt då man talar med folk eftersom det är latversionen av läslust) och även den mest sega inledning kan man stå ut med i en trist bilkö. Men jag har inte hittat den som ljudbok. Och hade jag gjort det hade jag förmodligen varit för snål för att köpa den om det inte varit rea... Då finns två alternativ kvar: skita i boken och allt vad den innebär och fortsätta att framstå som en idiot i vissa sammanhang eller se filmen. Igår kväll då jag zappade mellan kanaler på TV'n i hopp om att hitta något roligare än Aktuellt eller något fånigt underhållningsprogram så visade det sig att TV6 (heter det så?) skulle visa just denna film och den skulle starta om någon minut. Fasen, klockan var 21:00 och småbarnsmamman var lite halvtrött. Men kunde jag motstå detta tillfälle att äntligen skjuta ner det som jag skjutit upp så länge? Nej, det kunde jag inte. Insåg att jag förmodligen skulle somna halvvägs in i filmen, men beslutade att ge det en chans. Efter första timmen så deklarerade jag för Sean att jag lika väl skulle kunna stänga av utan att sakna att jag aldrig sett upplösningen. Men något inuti mig tvingade mig att hålla mig vaken. Sista timmen var en plåga med tusentals små gruskorn innanför ögonlocken, men det gick! Jag somnade inte och nu kan jag efter år av nederlag skriva in mig hos segrarna! Jag kan också "Da Vinci Koden".
Omdömet då? Ja, filmen var väl helt OK. Förmodligen skulle jag behöva se den några gånger till för att helt hänga med. Jag är nämligen inte bara en ovan bokläsare, jag är ingen vältränad filmtittare heller. Jag har svårt för filmer med alltför många twists and turns, filmer där man inte kan gå på toaletten för att man missar halva storyn. Och det här är väl en sådan film. Dock förstod jag nog större delen av filmen och tanken är ju riktigt, riktigt intressant. Sedan att det skulle ikullkasta hela kristendomen, det vet jag inte om jag är med på. Om kristendomen vilar på så svaga fötter så kanske det är bra om den ramlar litegrann. Den kanske tillfogar sig lite skrubbsår, men det lär väl knappast vara dödligt. Jag vet inte om jag tänker ge min in i några större diskussioner kring detta nu då jag sett filmen, men i alla fall så kan jag vara med och förstå. Det är väl vackert så!
Efter filmen skulle ett program om Dan Brown's kommande film, "Änglar och demoner", visas. Jag gav vika för sömnbehovet och skippade detta program. Men tänk så skönt, nu slipper jag läsa den boken också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar