Jakten på den försvunna skatten

Idag var det skattjakt och picknick på Amandas dagis. Jag tycker att hennes pedagoger är riktigt duktiga på att fixa sådana här små tillställningar för barnen, och och vuxna också så klart. Amanda blev riktigt förvånad då vi styrde in på dagisparkeringen klockan 16, det var ju torsdag=hemmadag, och dessutom var ju klockan jättemycket. Glad i hågen skuttade hon ur bilen och läget blev inte sämre av att den första vi fick syn på var bästa kompisen Max som varit på semester i två veckor! "Max!" utbrast Amanda och sken som solen själv. Vi slog följe med Max och hans mamma Maggan och begav oss in på de stora barnens gård där skattjakten var utplacerad.



Alla barnen fick en varsin korg som de skulle ha med sig under skattjakten. I denna skulle små saker samlas vid varje station. Amanda bar stolt omkring på sin blåa, fina korg.



På den andra stationen skulle barnen plocka varsin kotte att lägga i korgen. Amanda och Max tog saken på största allvar och plockade korgarna fulla med kottar. Vi fick helt enkelt förklara att även de andra barnen ville ha varsin kotte och efter lite mutter från de små kunde vi återplacera de flesta kottarna på marken igen (Max vägrade dock att lämna stationen med mindre än tre kottar).




De fick också plocka söta pappersblommor och lägga till sina samlingar. Gissa om det var svårt att välja färg...

Amandas favoritstation var nog ändå den tredje där vi skulle sjunga "Lilla Snigel" och se om det kom fram någon snigel som vi kunde kika på. Enligt instruktion från pedagogerna kunde vi tack och lov låta bli att ta snigeln och lägga den i korgen, om den nu dök upp vill säga. Trots att vi sjöng så fint, så fint så syntes inte en snigel så långt ögat nådde.

Vi fick sjunga på de flesta stationer. På denna var det "Bockarna Bruse" som gällde. Alla verserna... Trodde aldrig att vi skulle bli klara. De större barnen sjöng med full inlevelse och hann inte alls tröttna. Amanda och Max försvann innan andra versens första ord.

Efter tappert sjungande och samlande kom vi så fram till den sista stationen: lekstugan.

Amanda och Max var fulla av förväntan då de smög in i lekstugan. Dock missade de helt att de skulle kika i korgen som stod utplacerad på golvet, istället började de att leka med hinkar och spadar. Vi fick locka dem ett antal gånger innan de släppte sina grejer och kikade under handduken i korgen, men då var lyckan fullkomlig. Glass!

Vår skatt med sin skatt

Med skatter i korgarna var det dax för fika. Även vi vuxna fick glass och det fanns varmt kaffe i termosarna. Vi satt där i solen, småpratade och hade det trevligt. Amanda hann nästan äta upp sin glass innan myrorna i brallan tog över och tvingade iväg henne mot sandlådor och bus.

.

.

Felice fick byta famn en stund, Sannas och Olivias mamma har vanan inne efter fem barn

Det underbart blommande trädet på gården

Kapten Alexander och båtarna

Vendela- en blivande voltigeryttare?

Max och Malte ska nog bli busschaufförer

Klara, färdiga, gå!

Sanna

Max

Felice har somnat en stund, det var jobbigt att jaga skatt.

Men någon längre stund kan man inte sova, då kan man ju missa något!

Sean, nöjd och glad i solen.

.

Efter att barnen fått leka av sig en stund tillsammans så var det dax att åka hemåt. Amanda fick som vanligt bäras ut från gården, men protesterna var i övrigt inte särskilt vilda. Hemma väntade den lasagne som jag förberett innan vi åkte till Masken, bara att stoppa in i ugnen och grädda. Till detta serverades hemmagjord pizzasallad. Hur gott som helst och helt klar minst 100 husmorspoäng. Kan tillägga att jag igår gjorde linssoppa och bakade det fantastiskt goda morotsbrödet i långpanna. Nästan lite för duktig, eller hur? Detta tänker jag bryta imorgon genom att äta på restaurang!