Bä bä bitte laaaam

Amanda är en riktig sångfågel för tillfället. Hon sjunger mest hela tiden. För det mesta förstår vi inte alls vad det är hon sjunger, vilket kan ställa till det rejält eftersom hon själv tycker att hon sjunger glasklart. Hon vill att man ska sjunga med, men det är ju inte så lätt då man inte hör vad hon sjunger. Ibland blir hon så arg att hon skriker rakt ut eftersom jag sjunger fel sång (jag brukar försöka chansa lite och börja sjunga på någon känd barnvisa). För ett par dagar sedan hördes plötsligt vad hon sjöng, i alla fall vid ett tillfälle. "Bä bä bitte laaam, bä bä bitte laaam, bä bä bitte laaam". Jätteglad över att äntligen förstå vad det är vi sjunger så hängde jag på och oj, oj, oj så nöjd Amanda blev. Nu är det mest "Bä bä bitte laaam" hela dagarna. För övrigt så tror hon att får heter just "Bä bä bitte laaam". Då vi pekar på dem i boken och frågar vad det är så är det ett "Bä bä bitte laaam".
Igår kompletterade hon sin sångsamling med att sjunga "o aj aj buss, o aj aj buss" vilket förstås är refrängen ur "När trollmor har lagt de elva små trollen". Se, nu har vi två sånger som vi kan sjunga tillsammans!

Felice är fortfarande förkyld som bara attan. Undrar när detta ska lägga sig. Hon hostar, hostar och hostar. Och så hostar hon lite till. Däremellan snorar hon, får gult gegg i ögonen och låter hes då hon gråter. Jag tycker ändå att hon är rätt så tapper som inte är mer ledsen än vad hon är. Det måste vara så jobbigt att må skit så länge då man är liten och inte förstår. Förkylning bortskänkes nu till frivillig mottagare!

Amanda är så gullig med Felice. Så fort hon börjar gråta så hajar Amanda till, kallar på vår uppmärksamhet och säger upprört "Åh, bebi lessen!". Om Felice nyser och det kommer lite snor så skriker Amanda halvt om halvt i panik "Åh, pappe! Bebi nässa!", hämtar papper och torkar Felices lilla näsa. Hon är också jätteduktig på att dela ut kramar och pussar till sin lillasyster. Felice är inte helimponerad, men börjar vänja sig. Vilken tur hon har som har en sådan gullig storasyster!

Jag måste bara visa den helgalna bilden jag tog på Felice igår. Hon hade sovit flera timmar i vagnen och vaknade ledsen, ensam och hungrig. Jag höll på att skratta ihjäl mig då Sean ropade på mig från altanen och denna syn mötte mig:

Vi har väl alla någon bild där vi tycker att vi inte riktigt är oss lika, ja, vi kanske till och med tycker att vi ser galna ut. Det här är Felices bidrag i den kategorin!