Klockan var strax före elva då samtalet kom. Min älskade morfar hade somnat in för gott klockan 06:20. En helt fantastisk människa har gått ur tiden. Jag saknar ord att beskriva hur det känns, så jag tänker inte ens försöka. Morfar, Du fattas oss…
Amanda hade tidigare under morgonen sagt “Gammelmorssa ont i magen” varpå jag svarade henne att “Nej, han har inte ont i magen längre, han sover”. Jag anade inte hur rätt jag hade…
Trots många, många tårar så beslutade vi oss för att vi ändå skulle gå till stranden som planerat. Amanda kunde ju inte förstå varför hennes mamma plötsligt var så ledsen. Stranden var ännu mer öde idag än tidigare dagar, de sista gästerna verkade ha övergivit Fårö för denna sommar. Flera affärer i Fårösund hade haft utförsäljning dagen innan så det kändes verkligen som att sommaren var på väg att ta slut. En vemodig känsla som passade dagen ganska bra.
Amanda var i alla fall i sitt esse på stranden, lekte, sprang, tjoade och sjöng. Fortfarande mest “nood pics” men denna får väl ändå anses legal.
Det var fortfarande manetinvasion i vattnet så jag fick liksom tidigare mest hålla mig i vattenbrynet.
Vi blev inte så långvariga på stranden denna dag, vi var alla ganska trötta. Istället gick vi hem till huset och där kraschade Sean och Amanda och sov ett par timmar medan jag och Felice underhöll oss i soffan med Friidrott på TV och mysiga leksaker att tugga på.
Felice och favoritråttan
Mobiltelefonen är också kul!
På kvällen åkte vi upp till Simunds restaurang vid Fårös vandrarhem. De skröt i annonsen om barnvänlighet och humana priser, och det stämde faktiskt bra. Det de glömde att tala om var att de hade helt fantastiskt god mat. Lammburgare för Sean och vegoburgare för vegetarianen. Amanda skulle äta grillkorv med pommes, men det blev visst bara pommes.
Vi satt kvar en lång stund och myste medan Amanda lekte med alla leksaker som man så vänligt placerat intill uteserveringen.
Kvällen i övrigt bjöd på pokerspel, jordnötter och lite kall öl.
Åhhh... vännen...jag beklagar verkligen, vet hur hur mycket din morfar betydde för dig... Men jag håller fast vid (och det tror jag du också gör) bättre lite tidigare än för sent och du vet hur jag menar. Han har det säkert jätte bra nu, vart han än är. Hoppas ni mår okej trots allt.
SvaraRaderaP&K
Nickis kommentar till Rebeccas tårar "varför är du så väldigt ledsen" och Rebeccas svar "jag tycker det känns så väldigt sorgligt" och det gör vi förstås alla och det känns just skönt att vi är så många som delar sorgen.
SvaraRaderaSer på kortet att du är väldigt lik min och din mammas mormor (också hon dessutom en sann djurvän).
Delad glädje sägs ju vara dubbel glädje. Kanske är då delad sorg halv sorg.
SvaraRaderalove her to stand up and show me her bald c--t, pull her lips open and ask me to lick it
SvaraRadera