Nu får det vara nog!!!

Igår kväll då jag jobbade på akuten så kom det in en ihjälbiten papillon. Matte och husse hade promenerat med sin lilla hund och mött en kvinna med fyra schäfrar. Hundarna var kopplade men det går ju lätt att räkna ut att dessa fyra hundar var betydligt starkare än kvinnan och alltså slet de sig och bet den lilla hunden helt sönder och samman. Skadorna hunden hade var groteska och jag tror att den dog tämligen omgående. Skönt det, då slapp den lida. Detta är tyvärr ingen ovanlig företeelse, att små hundar inkommer antingen allvarligt skadade eller i värsta fall döda pga de blivit påflugna av större hundar. Jag är så förbannat trött på att folk 1) inte håller sina hundar i koppel trots att de uppenbarligen inte har någon kontroll över dem  och  2) att vissa människor är ute och koppelpromenerar sådana hundar som de inte klarar av att hålla kvar i kopplen. Det är ju skitsamma om de fyra schäfrarna är kopplade, det GÅR inte att hålla dem om de bestämmer sig för att attackera en liten hund. Det är ju inte för inte som det går alldeles utmärkt att köra hundspann. Det finns säkert de som kan ha både fyra och fem schäfrar (eller andra hundar) i koppel och som har sådan ordning på dem att det inte är något problem att möta en liten hund som eventuellt skäller och provocerar. Det finns folk som har koll på vad de har i snöret, men det finns tyvärr alldeles för många som inte har det. Det behöver inte vara så att man promenerar med flera hundar. Det kan räcka med en, om hunden är tillräckligt stark för att slita sig.

För knappt ett år sedan gick Björn ut och promenerade men två hundar men endast en hund kom hem igen. På vägen mötte han en kvinna med två Anatoliska herdehundar/Kangal i koppel. Han frågade om det gick bra att mötas (till och med det tycker jag egentligen är för mycket begärt av honom som hundägare, man ska kunna förvänta sig att det ska gå bra annars ska hon gå en annan väg). Just som han passerade henne så flög båda hennes hundar på Milli och åtmistone den ena bet henne och orsakade sådana skador att hon några dagar senare dog, trots operation och intensivvård. Kvinnan skulle givetvis avliva sin hund, en sådan hund kan man ju inte ha kvar. Är hunden avlivad? Nej, inte så vitt vi vet. Hon och hundens husse kom på att den visst var en sådan ypperlig arbetshund på deras fäbod att de inte kunde avvara den. Jag blir så arg då jag tänker på detta att jag skakar. Jag skiter i om hunden så består av 24 karat guld. Hur i hela helvete kan de tycka att de har någon som helst rätt att ha denna best kvar??? Kvinnan har ingen möjlighet att hålla kvar sin hund i koppel, det är rätt uppenbart. Då får hon helt enkelt sluta promenera den då och hålla den i hundgård. Och det lär ju hända eftersom hunden sommartid arbetar dygnet runt på en fäbod. Den fäboden skulle inte jag vilja sätta min fot på. För Er infomation kan jag berätta att den ligger någonstans i trakterna kring Hofors.  Händelsen är givetvis polisanmäld men utredningen lades ner innan den ens påbörjats eftersom “brott inte kunde styrkas”. Även det är fullkomligt obegripligt för mig. Vi har något som heter strikt djurägaransvar i Sverige och vi har också en lag som reglerar hundhålling. Bland annat står att läsa att man inte får hålla hundar som visat aggression mot djur eller människor. Det är ju skitbra att vi har en lag, verkligen. Men det vore ju ännu bättre om man då kunde polisanmäla ett brott mot denna. Som det är nu har vi en lag, men om någon bryter mot den så händer INGENTING.

Jag har tidigare varit helt orädd då jag promenerat med mina hundar och mött andra. Jag har nog varit rätt naiv och tänkt att folk klarar av att hålla sina hundar och om inte annat så är mina hundar rätt tåliga. Efter Millis död så har jag helt ändrat inställning. Så fort jag möter en stor hund av vissa raser så spänner jag blicken i hunden, bevakar dess minsta rörelse och har en plan för var jag ska sparka om hunden lyckas slita sig. Jag tycker att detta är helt sjukt och det börjar i mångt och mycket likna samhället i övrigt. Som ung tjej måste man tänka på hur man klär sig, vilken väg man tar hem från krogen etc för att inte bli ett brottsoffer. Som ägare till hundar av mindre raser ska man nu alltså akta sig så att man inte kommer i närheten av stora hundar av vissa raser, eftersom man då i värsta fall kan komma hem utan hund. Tidigare har jag, precis som så många andra, tyckt att ägare till dvärghundar är patetiska då de lyfter upp sina hundar, men ju mer jag ser av skador på dessa småhundar desto större förståelse har jag för de som lyfter upp sina hundar.

Det finns en väldigt enkel lösning på det här problemet. I alla fall i teorin. Som hundägare ska man inte ge sig ut bland folk med fler hundar än man klarar av att hålla. Och har man en hund som man inte har 100% kontroll över så ska den under inga omständigheter få gå lös där man kan tänkas möta en annan hundägare. Punkt. Om det mot förmodan skulle inträffa en olycka i alla fall, ja då ser jag bara ett alternativ: hundhimlen för den hund som biter ihjäl en annan hund. En sådan hund har enligt min mening förbrukat sin rätt att vistas i detta samhälle. En hund som kastar sig över en annan hund och biter ihjäl den kan inte anses platsa här.

 

Så här ser den ut, Kangalen. Bra för Er alla att veta att dessa hundar är missiler och inga gosiga nallebjörnar som man lätt kan förledas att tro.