Jag är nog inte ensam om att tycka att det är lite jobbigt med välgörenhetsorganisationer, medicinska fonder, religösa församlingar och andra som på ett eller annat sätt gör en uppmärksam på att de skulle vilja ha lite pengar. Och helst från just Dig. Vår telefon är Nix:ad så nuförtiden så slipper vi telefonsamtalen. Men man stöter på pengajagarna på andra ställen och då i egen hög person och det är mycket svårare att smita undan. Just nu är jag dessutom ett perfekt offer för flera av dessa organisationer. Småbarnsförälder. Visst månar jag väl om världens mammor? För att inte tala om världens barn! Många gånger är det ju förstås så att visst har jag 50:- som jag skulle kunna skänka till organisationen i fråga (även om det under senare år förekommit lägen då jag faktiskt inte ens haft 50:- på kontot). Men frågan är om jag vill skänka bort dessa 50:- eller inte. Om jag hade obegränsat med pengar så vore det ju inget problem, då skulle jag inte ens märka om 50:- försvann. Men nu är ju inte läget sådant, tyvärr. Jag kan skänka bort 50:- eller 100:-, det är möjligt. Men det kan innebära att mitt liv blir lite svårare den månaden. Och den uppoffringen kanske jag inte är beredd att göra. Inte just nu.
Nu är det dessutom så att jag faktiskt skänker pengar varje månad. Inga stora summor, men ändock. Jag skänker pengar till Cancerfonden varje månad sedan 5 år tillbaka och det har blivit en ansenlig slant vid det här laget. Sedan är Amanda pandafadder i WWF (månadsbetalningar där med) sedan 1,5 år tillbaka och vi planerar samma sak för Felice (Amanda fick det i 1-årspresent). Så när jag tänker efter så tycker jag nog att jag drar mitt strå till stacken. Varför är det då så svårt att säga nej då man blir stoppad av pengajägarna? Det känns som att jag inte har ett legalt skäl att säga nej. Nej, från och med nu ska jag istället för att slå ner blicken, sänka axlarna och mumla fram "Tyvärr..." sträcka på mig, se dem i ögonen och säga att ingen kan donera pengar till alla organisationer och jag har valt mitt engagemang. Och det är jag stolt över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är bra! Sådär gör jag också. Jag berättar att jag sätter mig ner en gång varje höst och tänker igenom hur mycket pengar jag kan avvara och vilka organisationer jag vill stödja med dessa pengar. Och så gör jag det regelbundet minst till nästa år. "Så ge mig gärna en informationsfolder så ska jag ta ställning i november."
SvaraRaderaDet som är lite märkligt är att de sällan har någon skriftlig information att ge mig.