Hemkommen från arbete för några timmar sedan. Det har varit en mycket lugn dag, löningshelg till trots. Jag fick den stora äran att ta hand om våra inneliggande patienter idag istället för att ränna på akuten. I normala fall har jag absolut inget emot det, men nu då jag inte varit på vård sedan december –08 så kändes det aningens ringrostigt. Min kollega ville dock helst slippa vård, så jag fick anmäla mig frivillig och det visade sig vara vinstlotten idag! Istället för en dödssjuk kanin, ett grässtrå i ett kattsvalg, de sedvanliga kräkningarna och diarréerna och diverse annan lördagsunderhållning fick jag ta hand om ett ganska behagligt antal mer eller mindre sjuka patienter på vårdavdelningen. Flertalet postoperativa övervakningar som skulle gå hem, en hittekatt som var mer fästing än katt (tror vi avlägsnade 100 stycken utan att överdriva), lite kräkningar och diarréer till mig med (någon rättvisa ska det väl vara) och lite annat halvavancerat. Men så fanns det ett par fall som gav mig rejäl huvudbry. Båda Rottweilers och båda tikar. Den ena liggandes på IVA och den andra strax förflyttad till samma avdelning. Rottweiler nummer ett var opererad dagen innan, livmodern avlägsnad och levern provtagen. Hon var så medtagen imorse att jag blev riktigt orolig. Alla parametrar pekade dock på att hon borde må mycket bättre än det tillstånd hon uppvisade. Pulsen var av bra kvalitet, blodprover utan större anmärkning, slemhinnorna fina, men varför mådde hon så fruktansvärt dåligt? Jag förstod verkligen inte. Tänkte länge på att ändra smärtlindringen för att se om hon bara var lite drogad på Metadon, men hon verkade ha riktigt ont i buken efter operationen så jag ville inte prova detta knep. Jag fick helt enkelt fortsätta att klia mig i skallen och avvakta. Fram på dagen så avslöjade sig dock vår lilla dramadrottning. En skål man och vips så var fröken Rottweiler på tassarna och smaskade i sig både en och två portioner. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne även om jag påtalade att jag inte gillade hennes teatrala ådra. Hon och jag kom överens om att hon skulle få ha kvar sin värmefläkt. Inte för att hon behövde det för tempen, men det var ju så myyyysigt. Stor tuff brukshund…
Rottweiler nummer två presenterade sig under natten till lördagen med kraftigt blodtillblandad diarré. Då jag gick på mitt pass på morgonen så var hon i chock och flera parametrar pekade mot blodförgiftning. Hela dagen gick åt till att intensivvårdsbehandla henne med dropp, antibiotika, plasmatransfusioner, magsårsmediciner etc. Flera samtal till de förtvivlade ägarna och en gnagande oro i magen. Vad jag än gjorde så låg hon kvar platt på sidan, oförmögen att resa sig. Vid ronden klockan 16 så stod jag och min kollega och diskuterade vad mer vi kunde göra för henne. Blodtrycket vägrade stiga trots massiva insatser och hon såg mer död än levande ut. Min kollega står och läser på hundens tempkort och tappar plötsligt kortet och den hårda skrivytan av plast i golvet vilket förstås åstadkommer ett högt ljud. Den halvdöda hunden lyfter plötsligt på huvudet och är kontaktbar. Efter detta beslutar hon sig för att bröstläge nog är rätt OK ändå och att omgivningen kanske bör undersökas. Vi välkomnade henne tillbaka till livet och konstaterade att framöver så ska vi utöka intensivvårdens gyllene “ABC” med ett “T”. Andning, Blödning, Cirkulation och Tempkort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar