Idag är det exakt åtta år sedan attackerna mot World Trade Center i New York, United 93’s krasch i Pennsylvania och attacken mot Pentagon. En dag som mänskligheten aldrig kommer att glömma. 3000 människor fick sätta livet till. Det här blogginlägget lägger ingen vikt vid vem som började, vad som hände sedan, hur många människor som dött i efterföljande krig, varför USA attackerades, spekulationerna om att det hela var en konspiration, att långt fler människor dör varje år till följd av krig eller svält etc etc. Det spelar ingen roll för de 3000 människor som dog i attackerna och det är dem jag tycker att vi ska tänka lite extra på idag. 3000 människoöden. Det är så lätt att dessa betraktas som en stor massa men vart och ett av dem är oerhört tragiska dödsfall och en svår förlust för anhöriga. Barn som förlorat en förälder, föräldrar som förlorat ett barn, en man som förlorat sin hustru, en kvinna som förlorat sin bästa vän.
Jag minns det som om det var igår. Jag hade precis kommit hem från skolan och satte på TV4 Nyheterna. När vinjetten tystnat syntes Ulrika Nilssons lätt förvånade ansikte i rutan. “Vi har precis fått uppgifter om att ett plan har störtat in i World Trade Center i USA”. Hon sa att man inte visste mer i nuläget men skulle återkomma i senare sändningar. Hon läste upp övriga nyheter och precis då hon skulle avsluta så återkom det förvånade ansiktsuttrycket och hon lät meddela att “Vi har fått uppgifter om att ytterligare ett plan har störtat in i World Trade Center”. Vad var det som hände? Från att ha sett ett litet hobbyplan med fel på navigationsutrustningen framför mig såg jag nu krigsplan som körde in i byggnader. Nyheterna avslutades och kort därefter hade hela TV-tablån raderats och TV4 var en nyhetsstudio som rapporterade direkt från krigszonen. Vi fick se de båda tornen rasa, människor i panik, ångestfyllda ögonblick. Så overkligt. Och när ytterligare två plan kraschat så kändes det som att vad som helst skulle kunna hända.
Jag tänker i alla fall tända ett ljus ikväll för de 3000 oskyldiga människor som miste livet denna dag.
Usch jag kommer också ihåg exakt vad jag gjorde det ögonblicket jag fick höra vad som hänr. Tror alla gör det. Satt klistrad framför tvn hela den dagen, kunde inte fatta att det var sant.
SvaraRaderaJag minns också vad jag gjorde, var på tre dagars utbildning med jobbet och alla (ca 30 pers) satt klistrade vid tvn på kvällen när det var "fri tid".
SvaraRadera//Annika www.jonika.nu