Släktträff, fast ändå inte

I helgen som passerat åkte jag och tjejerna till en liten plats som heter “Vibäcks semesterhem” strax utanför Oxelösund för att närvara vid en släktträff. Fast det var inte riktigt vår släkt. Det var Björns syskon med familjer som skulle träffas och vi ingår ju i “the extended family” (ge mig en bra översättning så ska jag använda den nästa gång). Sean skulle med han också, men det var förstås innan han kom på att han jobbade under helgen. Som straff fick han ha kvar Hedda och Meg hemma så fick endast Ilia följa med.

Vi anlände fredag kväll och det var full rulle på hundar, barn och alla andra då vi kom. Amanda var stum av förundran en stund över alla gungor och rutschkanor, för att inte tala om alla barn. Jag räknade till totalt 17 stycken under 15 år och det passade förstås Amanda alldeles perfekt. Att sedan flera av de lite äldre barnen tyckte att det var jätteskoj att få hjälpa småttingarna att åka kana, gunga och snurra på en stor karuselliknande grej i lekparken gjorde ju inte saken sämre. Amanda fick leka av sig medan jag flyttade in i “Bryggan”, stugan närmast stranden.

Efter inflyttning och uppackning var det dax för middag. Grillarna glödde för fullt så det var bara att stoppa på det man skulle äta och vänta in de ljuvliga dofterna. Amanda åt korv och för henne är ju grillen fullkomligt onödigt då hon mycket hellre äter sin korv kall… Vi satt länge och åt, drack och småpratade medan barnen lekte i rutschkanan och hundarna bekantade sig med varandra (totalt 10 hundar under fredagskvällen). Amanda gick ut hårt då hon fick syn på Björns syster Ullas kinesiska nakenhund och utbrast “Titta mamma, katten!”…

Äldst i hundflocken, dvärgpudeln Frasse 15 år!

Anna och Sluggo

Amanda höll ut till strax efter 22 då hon faktiskt sa att hon ville gå och lägga sig! Kunde knappt tro mina öron! Chribbe anlände kort efter att Amanda somnat och vi gick tillbaka till grillar och umgänge en stund. Jag gjorde dock Amanda sällskap ganska snart och sov riktigt bra trots att jag delade en 80 cm bred säng med en vild bebis.

Jag hade trott att Amanda skulle ta en välförtjänt sovmorgon efter den sena kvällen innan, men lagom till soluppgången hörde jag “Mamma!” från sängen intill. Jag mumlade några mindre väl valda ord innan jag släpade mig upp för att skaka ihop lite välling. Jag tittade ut genom fönstret och blickade ut över sjön. Plötsligt insåg jag att det fanns något positivt med morgonpigga 2-åringar: soluppgången över sjön var magnifik! Jag fotade dock inte eftersom fönstren var lagom oputsade, inte gick och öppna och hade jag tagit på mig skor och klivit ur hade Amanda insett att morgonen var ett faktum. Iställte kröp jag tillbaka ner i min varma säng, tvångslade Amanda i fotänden och efter en flaska välling somnade vi alla om och vaknade inte förrän 8:15. Vi tog med oss lite frukostmat och promenerade över till “Parkeringen” (fint att stugorna hade namn efter läget så behövde man inte leta, dock låg min stuga namnet till trots inte ute på bryggan).

Familjen Westling-Göransson-Hammarlund-Douglas äter frukost

Amanda mumsade gurka och fascinerades över att såväl “Bap bap bap musik” (dvs Rap das armas) som Alex the lion fanns i morbror Chribbes mobil. Efter intagen frukost begav vi oss ut på området.

Solen sken, barnen skrattade och livet var allmänt trevligt. Vattnet var inte tillräckligt varmt för att bada i. Tyckte jag. Vissa andra delade inte min uppfattning om var gränsen för badbar temperatur ligger.

Apportören Ilia

Det var dock alldeles, alldeles underbart att bara spatsera omkring på stranden eller sitta en stund på bryggan och gassa i solen. Många var de gånger vi frågade oss hur det hade varit om inte vädergudarna hade varit på vår sida.

Amanda leker i sanden

Amanda o Siri

På stranden låg ett par båtar. Amanda var förstås tvungen att undersöka detta lite närmare och klättrade upp på en av dem. Båtens undersida var blåmålad och efter en kort stund på båten så hade Amanda förvandlats till en smurf!

Alldeles lycklig över den blå färgen

Sean, Meg och Hedda kom och hälsade på oss mitt på dagen. Jag och Fredrik hade bestämt oss för att hälsa Sean välkommen mha en manet. Heter de öronmaneter så ska de väl vara på öronen också. Sagt och gjort!

Yack!

Observera att dessa maneter är desamma som fick mig att avstå badande på Fårö… Amanda ville leka med maneter hon också och fick hjälp att fånga in en. Tyvärr blev sig maneten aldrig riktigt lik efter detta…

Patrik och Marina hade sina kajaker (heter det så?) med sig och dessa blev snabbt populära. För dem som inte fick plats i kajakerna så fanns båtar att låna. Från dessa gick det också alldeles utmärkt att fiska. Trots snack om jättekrokodilfiskar så såg jag inte en enda (förutom det stim med småfisk som simmade vid bryggan).

Barnen lekte och hade skoj tillsammans på stranden. Amanda och Edwin utforskade en dusch medan Alison och Siri lekte med tång. Felice tog en välbehövlig tupplur i vagnen. Och så ska det ju alltid finnas en våghalsig en, denna gången var det Fredrik. Han simmade ikapp en snok och fångade den! Jag kan helt ärligt säga att jag inte skulle simma ikapp en snok och fånga den om det så var för att rädda mitt eget liv. Jag slapp också bevittna händelsen då jag befann mig på annan plats, snokfotografen heter Sean.

Siris föräldrar tycker att det är för simpelt att lära sig simma utan kläder. Bättre att gå den hårda skolan och ta klädsim direkt.

Alison kollar in om tången är likadan i Sverige som i Danmark.

Glad Siri på den blå båten som inte färgad av sig…

Hammarlundare

Pia och Sandra

En styck utböling Göransson

Två stycken utbölingar Douglas

Chribbe övergav oss för ett minidisco under eftermiddagen medan vi andra gjorde oss i ordning för en grillkväll på den stora altanen. Det fanns mat att utfodra en hel armé och till och med en vegetarian som jag blev proppmätt!

Tidernas största squash!

Barnen fick förstås mat de med men eftersom de bara hunnit åka kana fyrahundraarton gånger under dagen så hade de knappt tid att äta. Åka kana!!!

Mina fina tjejer i sina Nalle Puh-klänningar (Felice gör sin favvomin med rynkad näsa…)

Det blev faktiskt en något tidigare kväll för min lilla familj denna afton. Amanda var fullkomligt slut efter dagens aktiviteter och riktigt längtade efter sin välling och sängen. Jag gick ut till festen en stund då Amanda somnat men ganska snart kände jag att jag gjort mitt och drog mig tillbaka.

Det blev ännu trängre i sängen denna natt då Ilias sovkompis Chribbe ju övergivit oss. Hon fick ligga i min fotände till klockan 6 då Amanda vaknade. Då flyttade Ilia ut i soffan och Amanda till fotänden. Vi fick sova en stund till trots att Amanda inte fått någon välling och helt otippat var det sjusovaren Ilia som väckte oss 8:15. Hon var både hungrig och kissnödig talade hon om för mig och varken jag eller Amanda var särskilt imponerade. Tänk om Amanda kunde förstå att så känner jag nästan varje morgon då hon vaknar…

Dagen bjöd på lite svalare väder och det var endast ett par filurer som inte kunde hålla sig från vattnet. Det blev packning, städning, bus i lekparken och lunch innan det var dax att börja tänka på refrängen som det så vackert heter. Amanda var mest besviken över att behöva lämna rutschkanan. Tänk att barn aldrig tröttnar på att åka i dessa.

Mat-uttern Edwin har käkat lunch. Då det är slut på tallriken så tar man helt enkelt det som hamnat i haklappen!

Precis då regnet började att droppa från skyn så styrde jag ut från parkeringen. TACK till alla syskonen Hammarlund för en jättetrevlig helg! Vi utbölingar hade riktigt skoj!

Familjen Hasse H

Familjen Cajsa H

Familjen Ulla H

Familjen Björn H saknas på bild eftersom vederbörande befann sig framför kameran…