OK, jag kan inte låta bli längre. Jag måste också, liksom så många andra. Jag måste skriva ner ett litet, litet inlägg om Sveriges mest omdiskuterade person denna vecka: Anna Anka. Jag kan fortfarande inte vänja mig vid hennes namn, jag skrattar för mig själv så fort jag läser eller uttalar det. Varför byter inte människan namn, eller åtminstone lägger till något där emellan? Anna Cecilia Anka låter i alla fall lite mindre löjeväckande än Anna Anka. Don efter person kanske. Man ska inte tala illa om folk, jag vet. Döm inte en annan människa innan Du promenerat tusen mil i hennes skor, heter det visst. Och jag kommer nog aldrig att promenera i Anna Ankas (skratt igen) skor, tack och lov! Så då får jag inte döma henne. Men lite åsikter kan väl inte skada?
Jag hade inte alls tänkt se programmet “Svenska Hollywoodfruar”, det verkade inte vara min kopp te. Men så hamnade jag som så ofta framför TV’n och slözappade lite då programmet plöstligt började. Tre minuter och sedan satt jag som klistrad. Är människan sann? Finns det folk som är som hon? Jag var ju bara tvungen att fortsätta glo, allt annat var otänkbart. Det må hända att Anna Anka (asg!) tillhör det absoluta toppskiktet vad gäller intelligens, hon kanske är hedersmedlem i Mensa, vem vet. Men i sådant fall har hon misslyckats å det grövsta med att visa detta. Visst vrider regissören på en hel del och ibland så får de folk att framstå som mer korkade än de egentligen är. Jag har dock svårt att tro att ens en serpentin är tillräckligt vriden för att förmå en normalintelligent person att framstå som så korkad. “Jag avskyr smyts och damm” (obs, jag har inte stavat fel, med hennes skånska heter det “smyts”), “Jag får panik om parfymflaskorna står i oordning”, “Jag är perfektionist enda ut i fingertopparna” (heter det inte “ut i fingerspetsarna” för övrigt?). Dessa är förstås bara småsaker, hennes åsikter om jämställdhet är naturligtvis hundra gånger värre. Jag hoppas verkligen att hon skämtar, att det hela är en PR grej. För det kan väl inte finnas folk som år 2009 har sådana åsikter? Eller? I sådant fall bör någon snarast förbarma sig över hennes stackars barn. Finns det någon barnavårdsnämnd i USA?
Säkert finns det tusentals kvinnor världen över som avundas Anna Anka, som mer än gärna skulle byta med henne (själv verkar hon tro att det gäller all världens kvinnor). Och visst, vill man vara Barbie docka IRL så är nog hennes tillvaro rena drömmen. Plastig, boende i ett dammfritt hem, leksak åt Ken och runtflyttad precis som det passar omgivningen. Nej, fy f-n. Hellre arbetar jag med att städa toaletterna i Londons tunnelbana, och det menar jag. Kan inte tänka mig något värre än att leva ett liv där jag måste leva för att behaga en annan människa i varenda steg jag tar, där jag finns till helt för någon annans skull, där någon annan talar om för mig exakt vad jag ska göra och när jag ska göra det, där jag inte får sitta hemma en fredag kväll och kolla på TV i myskläder utan istället måsta sitta och lyssna på en meningslös konsert för att min herre bestämt det. Sedan skiter jag i om det skulle innebära att jag kunde bada i champagne och bära halsband för 17,5 miljoner kronor. Ordet slav hamnar på tungan.
Veckans mest googlade bild?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar