lördag 7 november 2009

Det haglar

Lustiga meningar från Amanda alltså. De senaste dagarna har gjort att åtminstone jag har träningsvärk i magmusklerna. Det är förmodligen bara en förälder som kan tycka att detta är något som är värt att blogga om, men nu är ju jag förälder och bloggen är min egen så då blir det lite bloggande om detta.

Senast för en liten stund sedan så ville Amanda ut i trädgården eftersom Sean var där ute och snickrade. Hon  öppnade dörren “Dadda, vad gör du?”, “Snickrar”, “Amanda måste gå ut och kolla vad du gör”, “Jaså, ska du godkänna mitt arbete?”, “Ja”,  “Då måste vi sätta på dig lite kläder först”, “Jag blir tokig att vara inne”. Asg!

Då hundarna ska kallas in från tomten så är Amanda alltid behjälplig. “Heddaaaaa! Meeeeeg! Iiiiija!” Om hundarna inte omedelbart infinner sig på trappen så följs detta av ett “Åhhhhh, ja bi galen!” Undrar just vem som lärt henne att man kan bli galen då man ropar på våra hundar?

När vi var på väg hem från akuten natten mot tisdag så satt Amanda och sjöng (!) i baksätet (hon blir aldrig trött den damen). Plötsligt kom hon på “Mamma, ja jättehujji (=jättehungrig)”. Det var fullt förståeligt eftersom klockan var strax efter 03:00 och hon hade fått välling vid 20-tiden. “Du ska få välling då vi kommer hem”, “Neeeej! Ja vill ha riktig mat!”.

För stunden får Sean inte lägga Amanda. Om Sean öht överväger att fråga Amanda om de ska gå och lägga sig så tar hon ton “Nej, Mamma läggas! Dadda stanna nere!” Han är inte heller betrodd med att tvätta hennes händer, följa henne till toaletten eller byta hennes blöja. Dock duger han som lekkompis och för att bjuda på godis.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA Amanda Busunge!

2 kommentarer:

  1. Ja, man får passa sig vad man säger (och gör för vår del). De tar inte efter allt, men man kan ge sig attan på att det är just det man inte vill som råkar fastna :O)
    "Varje dag är fylld av mirakel" - så står det på min vita tankesten i fönsterkarmen. Och det stämmer så väl när man har barn. För varje sådan här liten händelse ger en så mycket som förälder.

    SvaraRadera
  2. Själv gillar jag att höra/läsa om vad andra barn säger och gör, särskilt de som är något äldre än Ebba så jag vet vilka nöjen som väntar.

    Roligt att veta att det finns fler ungar som har åsikter om nattning och annat. Här är det för närvarande Jonas som nattar med goda resultat. Gör jag ett försök så får han ändå komma och lösa av efter sisådär 30 minuter... och då somnar hon på fem röda. Hyggligt frustrerande.

    //Annika
    www.jonika.nu

    SvaraRadera