Jag hämtade upp Amanda vid 13:30 idag, strax efter lunch. Döm om min förvåning då Amanda kastade sig i famnen på mig och var överlycklig över att se mig. Kanske hade det faktum att jag pratat med henne på morgonen och meddelat att vi skulle till doktorn efter lunch haft effekt. Jag märker själv att jag har en tendens att tro att Amanda inte förstår så mycket enbart pga hon inte pratar lika bra som andra barn i hennes ålder. I vilket fall som helst så gick det helt smärtfritt att få ut henne från Masken, in i bilen och iväg till BVC. Vi hade turen att möta upp Kajsa, Tilda och Oliver så vi slapp köa ensamma. Vi var framme vid BVC ungefär 13:50 och kön var redan ganska lång. Ja, ja, det regnade i alla fall inte. Vi kom dock in i väntrummet snabbt och fick våra nummerlappar. Hälsodeklarationer fylldes i och barnen kläddes av. Så mycket mer hann vi inte innan det var vår tur. Amanda var som vanligt glad att komma in i rummet och gick direkt till leksakerna. Glädjen blev dock kortvarig eftersom det inte fanns tid att leka. Jag fick hålla fast henne i knät och då fick hon syn på sprutan. Hon gjorde ett tappert försök att avväpna sjuksköterskan men förgäves. Är man van att hålla arga katter så är en bångstyrig tvååring inga som helst problem. Det hela var snabbt avklarat men Amanda var så ledsen, så ledsen. Tyvärr fanns ingen riktig tid att trösta eftersom det nu var Felices tur. Amanda blev lika förskräckt då Felice fick sprutan. Hon höll för öronen och började gråta igen. Felice blev ledsen hon med, men det höll bara i sig en mycket kort stund. Det fanns ingen tid att klä på barnen i rummet utan det var ut i korridoren bland tjugo andra människor. En gråtande Amanda och en Felice som skulle rymma iväg i korridoren. Jag var helt genomsvettig då vi äntligen kom ut från BVC och träffade på Kajsa och Tilda igen.
Amanda är fortfarande ledsen och fick mutas med lite saft för att sluta gråta en stund. Hon haltar omkring och klagar på att det gör ont i benet. Stackars liten, hoppas verkligen att jag gjort rätt nu som vaccinerat tjejerna. Det känns så i alla fall. Undrar just om Amanda kommer att skutta in till BVC med samma glädje nästa gång.
Stackars liten Amanda! När hon för en gångs skull är jätteglad att bli hämtad på förskolan så får både hon och lillsyrran en spruta i benet...
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att fascineras lite lätt över sättet att skicka ut er i korridoren med halvklädda barn. Visst, vaccineringen ska gå fort så alla som vill kan få. Men hur många vuxna skulle känna sig bekväma med att klä på sig i väntrummet efteråt? Vi tar visserligen i armen och kan planera med att klä oss i linne -men ändå!
//Annika
www.jonika.nu
Håller helt med Dig. Det kändes nästan ovärdigt att låta Amanda gå gråtandes ut i korridoren med t-shirt och strumpor. Jag var tvungen att kånka på Felice och alla våra kläder samt väska, så jag kunde inte hjälpa henne. Visst ska det gå snabbt, men nästa gång tar jag med mig en person så att vi är en vuxen per barn.
SvaraRaderaStackars lilla tjejen!
SvaraRaderaHåller med om att ni åtminstone kunde fått klä på er (barnen) där inne och fått lite tid att lugna ner henne, sånt där kan ge men för livet... faktiskt...