tisdag 10 november 2009

Livets skola

Jag har precis nöjet att få lyssna till när Sean håller en liten lektion i anatomi för Amanda. Hedda ligger och blir klappad på magen och då uppstår frågorna förstås då man har en liten 2-åring i närheten.  “Vad är det?”, “Det är därifrån puppy milk kommer”, “Vad är det?”, “Där kommer kisset ifrån”. Amanda sitter tyst en liten stund och återkommer därefter med förnyad kraft: “Där bajsar Hedda”, “Ja, där bajsar Hedda”. Tänk om allting i livet kunde vara så självklart.

Klockan 16:00 infann jag mig på Masken för utvecklingssamtal. Amanda är tydligen en god kamrat som bara ibland har svårt att dela med sig av sina leksaker. Oftast är det de två andra tjejerna, Nelly och Fanny, som det ska tvistas med. Hennes favorit är Love, passande namn ;-)  Hon äter bra, favoriten är fisk (!), hon gillar gymnastik (helt olik sin mor på den punkten) och hon är duktig på att hålla ordning på de andra barnen. Hon brukar busa med fröknarna genom att klä av sig naken i vagnen då det är vilodax. Väldigt lämpligt då man bor i Sverige. Smart brud. Hon har enligt uppgift mycket skinn på näsan men blir lite orolig då det kommer in nytt folk i gruppen. Förskolechefen är hon fortfarande mer eller mindre livrädd för. Sammanfattningsvis är vi nöjda med Masken och Masken är nöjda med Amanda.

angel_in_training

3 kommentarer:

  1. Va skönt att det funkar bra! Det är så viktigt att det känns bra för alla när det handlar om dagis. jag är också super nöjd med vårt.
    kram

    SvaraRadera
  2. låter som mamma på jobbet ;)

    SvaraRadera
  3. Määrias, det tar jag som en komplimang, eller? Fast sådär vidare värst ofta brukar jag väl inte näcka!?! Och så är jag inte så rädd för våra bossar, faktiskt ;-)

    SvaraRadera