Frallor, persilja och lussebullar

Mycket mat de senaste dagarna uppenbarligen. Det började redan i torsdags eftermiddag då det var Frall-in på Masken. Föräldrar och barn träffades och åt frallor och drack kaffe tillsammans. Allt medan barnen röjde på som attan och var så där typiskt eftermiddagströtta på varandra. Amanda bröt ihop så fort någon krökte ett hårstrå på hennes huvud och i ett läge hamnade lille Julius i blåsväder trots att han var helt oskyldig. Max hade satt sina vassa tänder i Amandas rygg vilket förstås resulterade i illvrål och krokodiltårar. Julius var snabbt framme för att trösta den ledsna Amanda. I samma stund kikar hans mamma runt hörnet för att se vad all uppståndelse handlar om och drar då helt fel slutsatser. Stackars Julius får en utskällning som han långt ifrån förtjänade och blev lika ledsen han. Hur trevligt det än är att träffa de andra föräldrarna så tror jag att barnen bör lämna avdelningen på förutbestämd tid för att världsfreden ska kunna säkras.

Amanda och Fanny

Fanny och Max

Felice gjorde sig hemmastadd på Masken

Ett av Amandas alla konstverk

Tjejerna somnade innan vi ens lämnat Maskens parkering och jag kunde med lätthet packa bilen och hann hela vägen till Kungsängen innan de vaknade i baksätet. Jag lämnade av dem hos mamma och knatade ner till Komvux-parkeringen för att hämtas upp av Sarah. Jag hade nämligen blivit medbjuden som VIP-gäst till Lilla Lindas systers inredningsbutiks event (blev invecklat det där). Helene (systern) driver inredningsbutiken Parsley tillsammans med två väninnor. Trots att de snart firar ettårsjubileum så har jag aldrig tidigare satt min fot i Parsleys lokaler. Märkligt då hur man kan vara inbjuden som VIP-gäst. Får väl tacka Sarahs plånbok för det. Vi shoppade, snackade skit, grattade Linda G-M till giftermålet och handlade lite julprydnader. Jag kunde dessutom dricka lite vin eftersom Sarah var kvällens chaufför. En riktigt mysig kväll och jag kommer säkert att besöka “Persiljan” igen så mycket fint som där fanns.

Klockan 10:30 på fredagen var det upprop i “Sarahs lussebullsskola”. Jag hade anmält mig redan förra året för att vara säker på att få en plats. Nu var det dax! En gång för alla skulle jag göra upp med degen! Hittills har jag och deg varit som katt och råtta. Jag vet dock inte riktigt vem som är vem, om det är jag som jagar degen eller om det är tvärtom. Jag lyckas alltid få deg precis överallt förutom i form av bulliknande skapelser på en plåt. Förra årets lussebullar döptes ganska snabbt om till lussevrak och jag skyllde på Amanda vars enda skuld dock låg i att hon petat i russin i tre av bullarna… Sarah å andra sidan är en mästare på lussebullar och som sagt fattade jag ett avgörande beslut i frågan redan förra året.

Efter några timmar i det Claessonska residenset så förstår jag nu varför jag och deg inte riktigt klickar. Det ska tydligen vara mjöl i degen! Det hade jag visst inte fattat. Inte undra på att man hatar allt vad jäst med tillbehör heter. Den här gången blev det dock succé, även om jag får erkänna att Sarahs deg blev aningens mer lätthanterlig än min.

Knåda, knåda, knåda

Vackra skapelser, och inte ett dugg torra ska Ni veta!

Tjejerna var med och bakade förstås, även om två av tre tröttnade ganska snabbt. Amanda fick till en liten rund plutt av harskitstorlek som vi av förklarliga skäl förpassade till sopkorgen. Emma bakade rosa-bandet bullar nästan helt på egen hand. Mathilda har till skillnad från mig inga som helst problem med att addera mjöl till sina små kreationer. Men vadå, med ett par tre glas glögg så slinker nog även de bullarna ner ;-)

Mandan kollar på film tillsammans med nya kompisen India

Tjejerna dansar till “Carry my” (dvs Pokerface, don’t ask…)

TACK underbaraste Sarah för att Du hjälpt mig komma över min lussebullsfobi. Nu jäklar ska här bakas lussebullar fram till Midsommar!