Det som göms i snö…

Igår kväll skrev jag ett inlägg som väl framförallt var en tribute till den fantastiska vintern. Idag kunde min kärlek till vintern ha fått sig en rejäl törn, om det nu inte vore så att jag har ganska mycket humor och kan skratta åt mig själv. Efter att ha lämnat av tjejerna på dagis så tog jag min sedvanliga morgonpromenad med hundarna. Igår fick jag ändra mina promenadplaner pga omfattande snödrivor och ta en trist promenad bland höghusen intill centrum. Idag skulle det bli andra bullar. Lite snö ska väl inte få hindra en snöentusiast från att få ta sin favoritpromenad? Med tre kopplade huliganer och en lösspringande yster valp tog jag långa steget före mot skogen. Väl framme vid skogsbrynet stannade jag till ett par sekunder och funderade för mig själv om det här var så klokt. Men det såg trots allt ut som om någon hade gått där före mig, så framkomligheten borde inte vara obefintlig. Lava skuttade glatt upp på snödrivan som täppte för ingången till stigen och tittade förväntansfullt på mig. Huliganhundarna började även de att tassa upp på den vita drivan. Avgjort, det fick bli skogspromenad. Jag tog ett rejält kliv upp på drivan och i nästa sekund hade drivan omfamnat mig med allt sitt kyliga innehåll. Min fot hade sjunkit nära en meter ner och snön nådde upp till höften på mig. Jag försökte parera med den andra foten med resultatet att även denna sjönk halvvägs till Kina och jag landade med en duns på rumpan. Ångrade bittert att jag inte lärde mig av gårdagen och återigen hade gått på promenad i bara joggingbyxorna. Den obarmhärtiga snön kilade sig in i varenda skrymsle och jag kämpade febrilt för att komma loss ur drivan. Hundarna tyckte att det var en alldeles förträfflig lek matte kommit på och hoppade som vildar runt den lilla del av min kropp som ännu syntes över snön. Det måste ha sett oerhört komiskt ut alltihop och det tog en bra stund innan jag fick tag i ett litet ynkligt träd som fick bli livlina. Till slut hade jag fått upp båda fötterna och tre kilo snö från djupet av drivan och kunde promenera vidare. Vände jag tillbaka och gick längs den plogade vägen hem? Hell no! Jag pulsade vidare genom djupsnön i skogen utan större missöden. Skam den som ger sig!