söndag 20 februari 2011

Så det kan bli

Efter en lång jobbhelg fanns det inte mycket till inspiration för middagsmatlagning idag. Sean föreslog falafel och eftersom vi hade alla ingredienser hemma så var det taget. Men vad skulle tjejerna äta? Falafel skulle knappast ens gå att få i dem med våld och dessutom innehöll de såväl mannagryn som vetemjöl vilket förstås är big no no för lilla Felice. Till min stora lycka hittade jag liten överbliven glutenfri ugnspannkaka som fick duga. Båda tjejerna var rätt så uppåt över löftet om pannkaka till middag. Dock blev besvikelsen påtaglig då de insåg att det som låg på tallriken var så långt ifrån den pannkaka som de tänkt sig som bara var möjligt. Amanda gjorde ett tappert försök att få den gummiliknande skapelsen ätbar (all cred åt henne) genom att dränka den i jordgubbssylt medan Felice tydligt deklarerade: “Jag inte ha den” och sköt tallriken ifrån sig. Amanda var ganska snar att följa lillasysters beslut och frågade om hon kunde få samma mat som mamma och dadda istället. Vi förstod båda två att det var pitabrödet hon ville åt, men nej då, hon skulle äta både brödet och bullarna (falafel). OK då, vi värmde ett bröd åt henne och gav Felice ett glutenfritt alternativ. Amanda packade in några falafelbullar i brödet och tog sedan en jättetugga av sin nya maträtt. Vi fick förstås rätt, snabbt byttes det falafelfyllda brödet ut mot enbart bröd och jag ställde min lilla dotter mot väggen:

- Amanda, kom Du ihåg vad jag sa?

Huvudskakning

- Du skulle äta både bröd och falafel om Du skulle få samma mat som mamma och dadda. Gör Du det nu?

Ny huvudskakning

- Varför då?

Huvudskakningarna upphörde och Amanda lade sitt lilla huvud på sned och svarade mig på min fråga.

- Det blir så ibland

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Ja, vad säger man? Ett ärligt svar på en svår fråga.

1 kommentar: