Kompromiss

Båda våra tjejer älskar att borsta tänderna, vilket ju är oerhört tacksamt. Jag har hört massor av skräckhistorier om hur folk försöker borsta tänderna på sina vilda ungar. Mina kommer springande som skållade råttor då man nämner ordet tandborste och sedan står de och hoppar på stället innan det äntligen är dags att få bissingarna borstade. Senaste tiden har dock fröken “Jöja sämm” (=göra själv) beslutat sig för att hon ska sköta även denna syssla på egen hand. Jag är dock stenhård, jag borstar först och därefter kan det bli tillåtet att själv styra tandborsten. Men försöka duger ju, förstås. Varenda morgon talar Felice om att hon ska “Bossta sämm” och jag får säga “Jag börjar, sedan får Du borsta själv”. Senaste tandborstningen blev dock en riktig prövning av tålamodet.

“Jag bossta sämm”

“Nej, jag börjar, sedan får du borsta själv”

“Ja böjja!”

“Nej, jag börjar”

“Ja böjja, sa jag!”

“Nej Felice, JAG börjar”

“Jag böjja efter mamma”

  Kompromisser duger