Häromdagen kom Amanda hem från dagis och berättade med viss hysteri i rösten att hon haft en pärla i näsan under dagen. Detta lilla stunttrick som barn verkar lägga sig till med kan ju vilken torsdag som helst göra att man får spendera ett onödigt antal timmar på akuten, så jag passade på att leverera en moralkaka. “FÅR man ha pärlor i näsan, Amanda?”. Det blev först alldeles tyst, därefter intog underläppen en avsevärt lägre och darrande utgångsläge än normalt. Hon tittade skamset på mig och fick över de darrande läpparna fram “Men det var inte jag, det var Wilmer som stoppade in den”.
Tydligen hade en pojke på dagis smugit upp bakom henne i kapprummet och då hon böjde sig framåt för att knäppa sina skor så tryckte han upp pärlan i hennes näsa. Stackarn! Inte nog med att hon fick ett runt och hårt föremål uppkört i näsan, hon blev dessutom utfrågad av sin pedagogiska mamma… Jag har dock bett om ursäkt och istället hållit lektionen om hur man tillrättavisar killar för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar