Strax efter klockan 16 i eftermiddags lämnade jag jobbet och kunde lägga den tredje arbetshelgen i rad bakom mig. De första två var mina ordinarie helger men denna helg jobbade jag extra istället för en sjukskriven kollega. Jag är duktigt trött nu och hade gärna haft ett par dagar ledigt, men istället är det arbete imorgon kväll igen. Jag jobbar 12-21 måndag och tisdag och natt på onsdag. Verkligen en underbar arbetsvecka. Men nästa helg är det ledigt på schemat och då kan inget i världen få mig att åka till jobbet (skulle vara om någon av mina små ögonstenar här hemma skulle bli sjuka då). Då ska jag följa med Amanda på gympa och dans och kanske hinner vi med en liten familjeutflykt på lördagen också. Söndag är det dax för konsert för mig och pappa.
Sean och tjejerna har haft en bra helg. Igår var det förutom Bamsegympa även dop för Pontus och Sandras lilla Hedda. Jag hade förstås gärna varit med, men eftersom jag tagit på mig att jobba denna helg hade jag inte mycket val. Det hade varit ett fint dop och tjejerna hade haft riktigt kul med alla de andra barnen. Efter dopet fick Amanda följa med mormor hem vilket förstås var mycket populärt. Mindre populärt var det dock för lillasyster som inte fick följa med, utan fick åka hem till Haninge igen med dadda. Amanda övernattade hos mormor och idag har de varit på teater på Intiman och sett Bamse och hans vänner. Amanda var riktigt uppspelt då jag kom hem och visade sina tidningar och Bamsekort.
Det har varit riktigt bra för tjejerna att vara ifrån varandra en dag. Det märks då väldigt tydligt hur mycket de tycker om varandra och hur roligt de har tillsammans. Då de är hemma blir det lätt småbråk och irritationer dem emellan, när de är ifrån varandra får de en chans att sakna varandra. Felice har sannolikt saknat Amanda långt mycket mer än Amanda har saknat henne, vilket inte är så konstigt eftersom Felice inte haft lika skoj. Hon har frågat otaliga gånger “Vart e Manda?” och vi har svarat lika många gånger att hon är hos mormor. Det första Felice gjorde då hon vaknade imorse var att titta ned i Amandas säng. Då sängen var lika tom som kvällen innan kom frågan igen “Vart e Manda???”, snudd på i falsett. “Hon är hos mormor, Felice”. Förväntansfullhet förbyttes i sorgsenhet och med en ynklig röst fick hon fram “Hämta Manda”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar