Amanda har efter mycket övervägande fått börja på sin första organiserade aktivitet: Bamsegympa. Hennes dagiskompisar Fanny och Nelly började på gympa redan förra terminen, men vi kände att det var för mycket att hinna med i våras och lät det ligga lite på is. Den här terminen växte tjatet från omgivningen och föräldrarna fick till slut falla till föga och anmäla även Amanda till Bamsegympa. Vi har ju hela tiden förstått att hon skulle älska den här formen av aktivitet, det är inte där skon har klämt. Det som har hindrat oss är tidpunkten för aktiviteten: lördagar kl 14-15. Finns det någon sämre tid? Som arbetande småbarnsförälder jäktar man sig igenom veckorna och pusslar och trixar för att få vardagen att gå ihop på ett för barnen så optimalt sätt som möjligt. Då helgen kommer är man antingen helt slut eller så har man arton grejer som måste hinnas med innan det är vardag och arbete igen. Om man inte jobbar under helgen, vilket jag inte alldeles sällan gör. Jag hade gärna sett att gympan hölls lördag (eller söndag) morgon istället. Uppe med tuppen är man ju i alla fall och då är det bättre att åka iväg och gympa innan resten av Sverige vaknar till och äter frukost, så hinner man med alla planerade aktiviteter i alla fall. Nu känns det som om vi varken hinner något innan eller efter gympan. Hoppas på bättre tidpunkt nästa termin.
I lördags var tredje gången på gympan för Amanda, och första för mig (jobbar som sagt ett antal lördagar). Amanda var exalterad redan då hon klev upp på morgonen och berättade om att hon skulle ha sin gympaväska och äpple med sig till gympan. Vi hann bli skapligt trötta på hennes tjat innan klockan blev 13:30 och vi satte oss i bilen och åkte mot Tyresö. Amanda var stolt som en tupp då hon fick visa mig var gympasalen var och efter lite ombyte och obligatorisk kissning så var det uppvärmningsdax. En något avancerad uppvärmning för treåriga tjejer, och om det var någon som gjorde rätt så var det nog mer tur än skicklighet (trots coachning från hjälpsamma föräldrar). Men kul hade de i alla fall.
Amanda var trött redan då vi kom till gympasalen och halvvägs in i uppvärmningen gav hon upp och satte sig bredvid mig på en bänk. För Amanda hade det nog som sagt varit bättre med gympa kl 9 istället. Efter uppvärmningen var det dax att ta sig runt en redskapsbana och Amanda var med på noterna igen. Synen av alla plintar, tjockmattor, bommar och ärtpåsar kastade mig 20-25 år tillbaka i tiden. En del saker har helt klart inte ändrats de senaste decennierna.
Upp över plinten…
… och hopp…
… ner på satsbrädan
Jag var riktigt imponerad över lugnet i lokalen och att inga större konflikter utbröt. Nu tänker jag vara lite partisk och säga det förbjudna: det berodde sannolikt på att detta är en grupp enbart för tjejer *duckar för slag i huvudet från små pojkföräldrar*
Tjejerna hann med några varv runt banan innan det var fruktpaus. Amanda och Fanny camperade ihop på en bänk och mumsade äpplen och drack vatten ur sina små flaskor.
Efter pausen var det bandax igen och nu började koncentrationen tryta hos de små flickorna. Vissa stationen på banan var helt klart roligare än andra och då är man väl inte dummare än att man skippar tråkstationerna och går direkt på det roliga. Jag försökte visa Amanda små graciösa hopp över bommar och hopprep men det sket sig rätt rejält. Även kullerbyttorna skippades till förmån för gammalt hederligt rullande.
Strax före klockan 15 avbröts banaktiviteterna och dagen slutades med leken “Vad är klockan, Herr Lejon” vilket gjorde att krafterna återvände. Amanda lyckades till och med stjäla till sig en plats som “Herr Lejon”.
Sammantaget förstår jag att Amanda tycker att detta är superskoj även om jag hade lite svårt att förstå organisationen av och till. Men hur mycket organisation kan man egentligen ha då man omger sig med treåringar? Nu dröjer det ett par veckor innan jag kan vara med på gympan igen, men för Amanda är det dax igen om fyra dagar. Hon tjatar redan…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar