Min lediga dag

Trots att det är måndag och jag i normala fall alltid jobbar med administrativa uppgifter hemifrån på måndagar så har jag idag varit ledig. Det nya grundschemat som träder i kraft idag gör att jag inte alltid kommer att ha administrativ tid på måndagar. Om det innebär ledig istället så gör det ju inget förstås :-)

Tjejerna tog en sedvanlig måndagssovmorgon (varför kan de inte ha lördagssovmorgon istället??). Först upp ur sängen var Amanda som klev upp vid 07:30. Jag var då i full färd med att äta frukost på stående fot medan jag utfodrade hundar, borstade håret och tog fram ytterkläder till tjejerna. Jag såg inte hur Amanda kom smygande nedför trappen utan hörde plötsligt ett “Hej” i mörkret och höll på att sätta Kellogg’s All Bran i halsen. Amanda fick svida om, slurpa välling och borsta hår och tänder inom loppet av fem minuter. Därefter väckte vi en mycket sömnig liten Felice. Hon var så trött att hon inte orkade öppna ögonen förrän efter flera minuter och halvvägs in i påklädningen. Hon sträckte på sig så mycket att jag tror att hon passerat 80 cm strecket nu. Hon hann inte med någon frukost (fast det gjorde inget eftersom Sean gett henne en flaska välling då han gick upp vid 05:15 och det serveras frukost på dagis 8:30) utan fick gå direkt till hår- och tandborstning. På med ytterkläderna och iväg. Jag måste ge mina tjejer lite cred. De är otroligt lättsamma att ha med att göra på mornarna och tur är väl det. De bråkar aldrig när det gäller klädval, äter glatt sin frukost och de dagar vi inte hinner med en liten förfrukost innan avfärd till dagis så är det inget tjafs då heller, tänder och hår borstas utan protester och åtminstone den yngre av systrarna är duktig på att ta sig till ytterdörren på kommando. Det enda som vi är oense om ibland är valet av skor. Tjejerna vill ha sina tunna gympadojor eller sandaler medan mamman tycker att vinterskor är lämpligt då det är frysgrader ute. Naturligtvis blir det som jag vill i slutänden men det kan fällas en och annan tår och yttras ett och annat ilsket läte innan vi alla tre sitter säkert i bilen.

Efter att ha lämnat tjejerna på Masken respektive Fjärilen så hade jag exakt 10 minuter på mig till mitt läkarbesök på Rudans VC. Transporten mellan dagis och VC tar ca 7 minuter och därefter ska man parkera, skaffa biljett och ta sig in på VC som ligger längst in i Handens sjukhus. Idag stod termometern dessutom på minus och jag hade sommardäck på bilen… Men jag hann. Exakt 8:30 stod jag i receptionen och det var den gamla sävliga damen innan mig som orsakade att jag blev fyra minuter sen till besöket. Läkaren var dock åtta minuter sen, så jag slapp en utskällning. Jag fick inte träffa min ordinarie coola läkare från Australien eftersom hon var upptagen flera veckor framöver, istället fick jag träffa en annan kvinnlig läkare som var minst lika trevlig. All personal på denna VC är oerhört trevliga och tillmötesgående. Jag har aldrig tidigare varit i kontakt med en VC som värnar så mycket om patienterna och som gör att bemötande och besök känns personligt det stora patientantalet till trots. Kanske därför som de fick toppbetyg i den landstäckande undersökning som utfördes tidigare i år.

Orsaken till besöket på VC var att jag senaste veckorna haft kortare episoder med dyspné/andfåddhet som jag inte kan härleda till mina extraslag på hjärtat som tidigare orsakat liknande episoder. Jag hade nog mest väntat mig att få höra att det inte var någon fara och att det säkert berodde på stress, men innan jag visste ordet av så satt jag med akutremiss till Huddinge i handen. Jag skulle tydligen utredas för eventuell lungemboli akut. Jag som inte hade varit det minsta nervös inför besöket började nu darra lite smått. Hem för att lämna Garbo och Lava som nuförtiden är mina ständiga följeslagare. Sedan in i bilen och åka med sommardäck på lätt isiga vägar till Huddinge sjukhus.

Jag valde själv att åka till Huddinge den här gången istället för SÖS där jag varit tidigare. Dels är jag inte imponerad över behandlingen på SÖS, dels är det alltid timlånga väntetider och dels så ligger SÖS mycket opraktiskt till eftersom det är mitt i stan. Till Huddinge åker vi lätt genom skogen och slipper trafikköer och trängselskatter. Dessutom har jag bara goda erfarenheter av Huddinge och det är naturligtvis det viktigaste. Dagen var inget undantag. Jag tror klockan var strax före 11 då jag kom fram. Jag fick direkt komma in på ett undersökningsrum där man tog ett EKG och därefter fick jag vänta ca 10 minuter på en läkare. Efter en kortare diskussion beslutades om blodprover och sköterskan kom relativt omgående tillbaka, tog proverna och därefter mitt mobilnummer så att de kunde nå mig då proverna var klara och jag skulle tillbaka in till läkaren. Det kallar jag service! Medan jag väntade den dryga timmen på provsvar så tog jag mig till huvudentrén där jag köpte en kaffe och en banan och satte mig på en bänk. Jag hann läsa en tidning och en artikel innan timmen passerat. Jag promenerade tillbaka längs den väl memorerade vägen till akutmottagningen (jag har ju inte mycket till lokalsinne) och placerade mig på en stol på medicinakuten. Jag hann knappt få av mig jackan innan sjuksköterskan hämtade in mig till undersökningsrummet igen där jag fick vänta en stund på läkaren som sedan meddelade mig att samtliga prover såg normala ut och att jag kunde åka hem och avvakta hur det hela kommer att utvecklas (eller avvecklas vilket jag förstås hoppas på). Jag var på väg hem innan klockan slagit 13, alltså mindre än två timmar efter ankomst till sjukhuset. Det kallar jag service! Dessutom är det rätt OK att det blir billigare att akutbesöka ett sjukhus då man kommer på remiss från husläkare. Husläkarbesöket kostar 150:- och då blir efterföljande akutbesök gratis. Om man kommer direkt till akuten kostar det väl 300:-? Inte illa.

Jag hann inte göra mycket mer än att åka hem, rasta hundarna lite och sedan hämta tjejerna på dagis. Så där försvann min lediga dag som jag tänkt spendera med att återta lite förlorad sömn efter helgens fullkomligt vidriga lördagsnattjour. Men huvudsaken är förstås att läkaren på Huddinge inte är särskilt orolig för mina symptom.