Det var ju relativt nyligen som jag var i Cambridge och stiftade bekantskap med datortomografi och nu var det dax igen för en kurs i bilddiagnostik, denna gång ultraljud. Den här kursen anmälde jag mig till redan i våras eftersom jag länge velat lära mig mer om detta. Kursen hölls på SLU i Uppsala (i folkmun benämnt Ultuna) och jag fick alltså åka tillbaka till min gamla studieplats. Det är sådan grym nostalgi att vara tillbaka där att det nästan är fånigt. Det känns som igår då man ser studenter som susar fram på cyklar (fast det gjorde förstås aldrig jag, bilen var mitt alternativ…) med böckerna fastspända på pakethållarna. Jag kan se mig själv i nästan varenda student som skyndar fram med ett förväntansfullt ansiktsuttryck eller med tentaångest i blicken. Det var en härlig tid, men lika härligt är det faktiskt att det är över. Det är något slags inre lugn som infinner sig då man inser att man faktiskt är glad att en era i ens liv är över och aldrig kommer tillbaka. Jag har varit student och jag älskade det (undantaget tentaveckorna), men det var då och nu är nu.
Kursen motsvarade varenda förväntning jag hade och jag är mer sporrad än någonsin att komma igång med proben och skärmen. Det är verkligen helt fantastiskt då man börjar kunna urskilja saker på den där skärmen full av svarta, vita och grå prickar. Jag tror att jag faktiskt börjar komma lite närmare ett beslut om vad jag ska bli när jag blir stor, jag vill bli en fin kombo mellan bilddiagnostiker och intermedicinare med fokus på reproduktion och endokrinologi. Så där ja, då var det klart.
Med mig på kursen hade jag bästa vovvarna Ally, Hedda och Meg som fick vara undersökningsobjekt samt kollega aka ultraljudssparringpartner Claire. Vi hade två riktigt bra dagar i Uppsala och snart blir det färd dit igen, där hålls nämligen Veterinärkongressen i november. Tema: bilddiagnostik såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar