Som jag har väntat på att få se bilderna från årets dagisfotografering, Felices första. När jag öppnade min mailbox idag såg jag äntligen att det kommit mail med bilderna. Jag öppnade Amandas bilder först och det var verkligen såååå fina bilder! Jag har tidigare år inte varit helimponerad, kvaliteten har varit strålande men hon har haft ett ansiktsuttryck som inte helt har gjort henne rättvisa. Men denna gången var det verkligen en fullträff! Dessa bilder kommer vi absolut att köpa. Vidare till nästa mail och kanske än mer spännande: Felices allra första dagisfotografering. Men så ledsen jag blev då jag såg bilderna. Det fanns endast två bilder och på den ena gråter hon och på den andra har hon slutat gråta men har en jättekonstig min. Jag försökte verkligen drista mig till att tänka att bilden hon inte grät på kanske var OK trots allt, men nej, det går verkligen inte. Det är inte vår Felice. Jag hade varit lite lätt orolig för hur bilderna skulle vara eftersom fotograferingen skedde relativt omgående efter det att Felice börjat på Masken och hon inte riktigt hade kommit in i gängorna. Dessutom mådde hon ju inte heller bra. Jag hade dock hoppats på att det inte skulle vara en gråtande liten tjej på bilderna… Egentligen är det ett i-landsproblem eftersom vi har tusentals bilder på henne hemma, men det är något speciellt med dagisfotograferingen. Och allra helst deras första. Men dessa bilder kommer vi inte att köpa, trots att det är hennes första dagisfoto. Vi köper gruppbilden, men ingen individuell bild på henne.
Det är ju ingens fel att bilderna blev som de blev, förutom glutenintoleransens då och den lär ju inte ta åt sig. Och egentligen har jag ingen rätt att tycka någonting alls om detta. Ändå känner jag mig besviken. Jag hade hoppats att de skulle ha talat om för oss att det inte gick att fotografera Felice eftersom hon var så ledsen och att vi kanske inte skulle räkna med bilder till släkt och vänner från denna fotografering. Nu blev jag istället smått chockad över att se en så ledsen liten tjej på bilderna då vi inte hört något.
Ja, ja, det finns flera möjligheter till fotografering och vi kan säkert komma på andra julklappar till familjen. Men besvikelsen vill inte riktigt lämna mig ifred. Det är nog det faktum att Felice inte kommer att få sin första dagisbild i sitt minnesalbum som känns allra tråkigast. Det går inte att ersätta med de hundratals bilder som ligger i mina fotomappar på datorn.
Jenfi och Mirre såg gråtfärdiga och väldigt rädda ut på sina första dagisbilder. Vi sparade gruppfotot och en kopia av var och en från de andra, bara för just den där känslan att det kan vara kul att ha en "serie". Det är bra att kamerorna går varma så mycket nu för tiden! Hoppas du snart känner dig glad igen. KRAM!
SvaraRaderaSå tråkigt att bilderna inte blev bra, jag tycker också att det är något speciellt med dagis- och skolfoton. Kanske för att de tas av någon utomstående och vid ungefär samma tid varje år?
SvaraRaderaI år köpte vi inga foton av Ebba till släkten utan bara till oss själva. En förstoring att ha hemma och en mindre som Jonas vill ha på jobbet. Jag är inte helt nöjd med bilden men ville ändå ha den till "samlingen". Mor- och farföräldrar får istället fotokalendrar med bilder som jag tagit själv. Det rekommenderas om du inte testat tidigare! Vi har gett kalendrar två år i rad och riskerar förmodligen livet om vi inte fixar kalendrar i år också...