Efter Amandas skada i munnen i måndags så fick vi göra ett tandläkarbesök i onsdags. Amanda var på intet sätt svårövertalad eftersom hon tycker att tandläkaren är jättefascinerande. Hon tjatade redan från måndag kväll om att få åka till Emelie. Jag fick förklara för henne att det inte skulle bli Emelie som undersökte henne den här gången, utan en tandläkare som hette Johanna. Det var lyckligtvis OK för Amanda så tjatet om tandläkaren fortsatte. Om ett antal år lär det vara jag som tjatar på henne om dylika aktiviteter så det är bara att njuta så länge som möjligt.
I onsdags morse lämnade vi av Felice på Masken, vinkade i fönstret och åkte sedan mot Folktandvården. Amanda hade varit noga med att poängtera att det fanns ett lekrum hos tandläkaren och att hon skulle leka där innan de skulle ropa hennes namn. Eftersom vi lämnade Felice kl 8:30 och inte hade tid förrän 9:25 så borde det finnas gott om tid att utforska leksakerna i lekrummet. Amanda skuttade glatt in genom dörren till Folktandvården och sprang direkt till lekhörnan. Hon röjde runt bland bilar, slitna böcker och avklädda dockor en liten stund innan en ung tjej kom ut och ropade på Amanda Douglas. Det var minst 15 minuter innan utsatt tid så jag räknade med protester från Amanda som inte hunnit leka någon längre stund, men hon studsade glatt upp och gick mot den unga tjejen. Jag hade svårt att hålla jämna steg med unga fröken Douglas men hann precis innanför glasdörrarna innan de stängdes. In på rum nummer 6 där tandläkare Johanna väntade. Amanda tog ett vigt hopp upp i stolen och fick sedan åka upp, upp, upp mot taket. Hon var jättenöjd och satt med ett brett leende i stolen. Johanna frågade henne vad som hänt och hon berättade på sitt eget, lilla osammanhängande vis om en planka och en pojke och så en massa blod. Hon avslutade sin historia med att det skulle bli bra. Jag försökte fylla i de luckor jag kunde men historien förblir även för mig till viss del en gåta. Johanna bad Amanda visa sina tänder och mäkta imponerad kunde jag beskåda hur Amanda höll upp sin läpp, pekade på tandköttet och därefter lät Johanna klämma på tandköttet, rucka lite på tänderna samt undersöka munnen med en spegel. Allt detta medan Amanda satt blickstilla och gapade. Jag var stolt som en tupp förstås och kunde bara hålla med i tandläkarens beröm. Hon är verkligen jätteduktig när det handlar om sådana här saker, vår Amanda. Tandläkaren kunde inte sia om framtiden utan vi ska helt enkelt hålla koll på hur skadan läker, om det uppstår bulor i tandköttet samt om Amanda verkar få ont. Det finns en risk att mjölktanden dör och måste dras ut, likaså finns en risk för skada på permanenta tanden. Vi håller tummarna för att varken det ena eller det andra ska inträffa.
Innan vi tackade för oss fick Amanda välja en liten leksak ur en korg, valet föll på en glittersmyckad ödla, samt en tandborste. Inte helt otippat greppade Amanda efter den rosa tandborsten. Vi vinkade hejdå och hoppades att vi inte ska ses förrän till våren då de förlagt vår uppföljande kontroll.
Ödlan tog Amanda med sig till Fjärilen för att visa sina kompisar och sedan dess har ingen sett den…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar