Ibland riktigt skramlar det till i hjärnkontoret hos vår äldsta dotter. Häromkvällen satt jag och läste något på internet. Amanda ville rita och bad om en penna. Klockan var alldeles strax sängdags och jag hade ingen större lust att påbörja ett ritprojekt. Jag svarade henne att vi skulle gå och lägga oss alldeles strax och att det därför inte var någon mening att hon fick en penna. Jag fortsatte att läsa och Amanda bad ganska snart om en penna på nytt. Hon fick samma svar. Jag läste vidare och hörde hur hon lämnade rummet och därefter hördes steg i trappen. Jag funderade lite omedvetet på vad hon skulle göra uppe, men fördjupade mig sedan i det jag läste. Plötsligt var hon tillbaka i rummet. Med sig hade hon toapallen som hon hämtat i badrummet uppe. Hon ställde toapallen på golvet framför skåpet på vilket vi förvarar pennorna och kunde nu nå pennorna alldeles själv! Imponerad av hennes målmedvetenhet och egna tänkande så kunde jag förstås inte neka henne att rita en stund innan vi gick och lade oss.
Så där har mina barn också gjort, de är inte dumma de små :-)
SvaraRadera