Ettårskontroll

Igår var det dax för ettårskontroll på BVC med Felice. Nu är det inte längre syster Anna vi får träffa eftersom vår ordinarie sköterska är tillbaka efter sjukskrivning. Det är ingen hemlighet att jag inte är ordförande i hennes fanclub och att jag inte har saknat henne något vidare värst mycket. Men efter ettårskontrollen så är det ju högst sporadiska besök man gör på BVC, så det får gå.

Inte helt oväntat så är Felice fortfarande alldeles för liten för att passera med ett OK i rumpan. Vågen stannade på blygsamma 7960 gram och trots att jag försökte sträcka ut henne lite extra så ville måttstocken inte bidra med mer än 71 cm. Vikten är ju en sak, den är ju som den är. Men med längden känns det som att det måste bero på vem som mäter barnet och hur pass stilla de ligger. Vikten ligger nu på –2SD vilket sköterskan tyckte var OK (?), men längden hade planat ut lite (-1,5SD) och därför var det ju alldeles ypperligt att vi ska på vårt första besök på Sachsska på torsdag. Sköterskan tyckte dock att Felice såg frisk ut och betedde sig som en ettåring ska. Felice babblade på som bara attan på undersökningsrummet och jag fick henne till och med att säga  “Titta” så att sköterskan fick höra det. Vi lät bli att vaccinera henne igår eftersom vi ska på utredning i veckan och jag vill inte förstöra något.

Hon är så gullig, Felice. Hon har kunnat säga “titta” ganska länge nu och så fort man ber henne säga titta så viskar hon fram ordet. Hon tycker det är jättekul och applåderar ofta sig själv. Jag brukar också fråga henne om hon kan säga mamma, men det är det svårare med. Efter lång träning kan hon nu få fram “Mmmmmmma” innan hon blir frustrerad och skriker rakt ut. Det är inte alltid hon vill ställa upp och försöka säga mamma och därför brukar jag locka henne med att säga titta först. Nu har det gått så långt att hon så fort hon sagt “Titta” direkt går över på “Mmmmmmmmma” eftersom hon vet att frågan kommer.

Världens sötaste Vinter-Felice