måndag 1 februari 2010

Dagisligist

Stackars lilla Amanda. De ringde för en stund sedan från hennes dagis och bad oss komma och hämta henne. Hon var tydligen trött, ledsen, ville bara sitta i fröknarnas knä, hostade en massa (har hon iofs gjort en halv evighet) och så hade hon varit i en liten “incident” med en kompis. Självklart åkte vi och hämtade henne med en gång. Väl hemma så var det lätt att avgöra vad denna “incident” var för något, även om jag svårligen skulle bedöma det som en “incident”. Hon hade blivit biten av en av pojkarna på avdelningen, och det var inget litet bett. Om Ni någon gång blivit bitna av Era småttingar så vet Ni hur det känns och oftast blir det inte ens bitmärken (till ens stora förtret eftersom man då inte har rätt till sympati från omgivningen). Amanda har ett präktigt blåmärke på överarmen, så jag kan bara tänka mig hur det känns. Jag har försökt fånga det på bild men mina fotograferingskunskaper är fortfarande på novisnivå så jag lyckades in med ljuset. Det är betydligt mörkare i verkligheten (om Ni i bakgrunden ser färgen på vårt oljade ekgolv så förstår Ni nog vad jag menar).

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA Jag blir så förbannad av att se detta. Det är inte första gången denna pojke givit sig på Amanda på ett eller annat sätt. Jag är ingen sjåpig mamma som alltid tror att min dotter är oskyldig. Jag brukar inte nödvändigtvis tro att det hon berättar om till 100% är sant. Jag förstår att det är hennes version och att sanningen sannolikt ligger åtminstone en bit därifrån. Jag har så svårt för mammor (och pappor) som aldrig kan tro något ont om sina egna barn och som går omkring och glorifierar sina ungar. Men den här gången är det rätt uppenbart vad som hänt. “X” har bitit Amanda, och det rejält. Jag har dessutom med egna ögon sett hur han kastat sand på Amanda på dagisgården (jag stod bredvid och ändå slängde han sand…), puttat såväl Amanda som de andra småtjejerna (de stora killarna vågar han sig nog inte på) och betett sig allmänt som en skitunge. Vad ska man göra åt detta? Vet hans mamma om hur han beter sig? Vet fröknarna om det? Amanda kommer ofta hem och säger att "”X puttade mig”, “X kastade sand på mig”, “X slog mig”. Hon säger aldrig det om de andra barnen, så ska jag tro att hon ljuger? Jag ska nog ta ett litet samtal med hennes fröknar för att reda ut ett och annat. Jag har förstått att det kan vara fruktansvärt svårt att få bitande barn att sluta med detta, men det är inte bara bitandet som är ett problem här. Om de inte får ordning på detta måste de passa honom konstant då han är med de andra barnen. Jag vill inte se fler fula blåmärken på Amanda.

3 kommentarer:

  1. Stackars Amanda! Det blåmärket skulle inte jag kalla "incident"!

    Det är inte rätt mot varken Amanda, de andra barnen eller "skitungen" själv om inte personalen gör något. Sen får man väl hoppas att hans föräldrar får reda på vad som händer och att de är såna som inte glorifierar...

    //Annika
    www.jonika.nu

    SvaraRadera
  2. Usch och fy, det ser väldigt ömt ut!
    Håller fullständigt med om att de måste försöka ta itu med problemet. Om man vet att de gör något och försöker få bort betéendet är det ändå lite lättare att ha lite förståelse. Och man får verkligen hoppas att föräldrarna vet om vad som sker på förskolan, så att de kan vara med i det hela. Är de normala människor har de säkert väldigt dåligt samvete och är de som sover sämst på nätterna - måste kännas fruktansvärt när ens barn skadar andra!

    SvaraRadera
  3. Det är väl själva den.Varför ska dom behöva lämna lekis som är drabbade av ligisttag?Precis som varit fallit med mobbing i skolorna.Nä - lös problemet där det finns dvs med den stökiga (och säkert olyckliga)pojken.Morfar

    SvaraRadera