Alla älskar Dig när Du är död

Du vet ju att de älskar dig, alla älskar dig.

Ja, vi älskar dig, när du är död.

En gammal låttext av Dia Psalma. Hemsk, men budskapet går fram. Egentligen är det väl detsamma som "Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det", bara att det låter lite råare med "Alla älskar dig när du är död". Men så är det nog ofta, man värdesätter inte saker som finns omkring en. Man tar så mycket för givet fastän man inte borde göra det. Och egentligen vet man att man inte ska ta saker för givet, men det blir så ändå. Solen går upp imorgon också, familjen sitter vid frukostbordet och hunden viftar på svansen för att hälsa Dig. Förhoppningsvis. Men det kan ju vara så att solen inte går upp imorgon, åtminstone inte för alla individer på denna jord. Och då är det himla bra om vi tar hand om varandra här och nu, imorgon kan det vara för sent.

Ett litet exempel från verkliga livet kommer här, hämtat från gårdagens arbete på djursjukhuset. Jag fick veta att jag skulle operera en urgammal hund för livmoderinflammation. Hunden var vid mycket dåligt allmäntillstånd, mager och eländig och min kollega bedömde hennes chanser att klara operationen som extremt små. Naturligtvis ifrågasatte jag varför vi överhuvudtaget skulle operera hunden. Var det inte bättre att låta den sluta sina dagar i lugn och ro, istället för att bli avlivad under operationen alternativt överleva operationen och därefter antingen dö eller ha en jobbig konvalescens framför sig. Min kollega försäkrade mig om att hon försökt att få matte att inse allvaret och låta hunden somna in istället för att opereras, men matte kunde absolut inte skiljas från sin hund. Den skulle opereras, oavsett prognos och kostnader. Jag tyckte fortfarande att det var galenskap, och det var innan jag sett hunden. Men, hade min kollega gjort vad hon kunnat så skulle inte jag gnälla, operation var ordet.

En stund senare låg hunden framför mig, sövd på förberedelsebordet och på väg att bli rakad av sköterskan. Synen var allt annat än trevlig. Hunden var mager, tovig, fruktansvärt smutsig, hade multipla juvertumörer varav en var på väg att spricka och munnen hade kopiösa mängder tandsten. Detta är så enormt svårt för mig att förstå. Ägaren har uppenbarligen inte sett efter sin hund på ett tillräckligt sett. Hon har undlåtit att borsta eller klippa hunden, matat hunden har hon säkert gjort men det måste ha funnits ett skäl till att hunden var så mager, tandsten är ett lidande för hundar såväl som för människor men det verkade hon inte förstå. Om man nu inte tagit hand om sin hund på ett bra sätt under en längre period, oavsett orsak, varför ska man då när man står inför ett läge där man måste fatta ett beslut att låta hunden somna in helt plötsligt vara beredd att göra precis vad som helst för hunden? Kunde hon inte hellre ha vårdat sin hund medan den fortfarande var relativt pigg och kry och fattat det enda rätta beslutet då den dagen kom? Nej, istället ska man försumma sin hund under en längre period och därefter halvt i panik vara beredd att utsätta hunden för precis vad som helst och till vilka kostnader som helst då den är nära döden. Det dåliga samvetet har förmodligen en stor del i dessa historier, för det är långt ifrån första gången jag varit med om detta. Tragiskt är det i alla fall.

Hur blev det med hunden då? Jo, jag opererade, rekommenderade min kollega att ringa ägaren för att be om tillåtelse att få avliva hunden pga utseendet i bukhålen. Fick order att fortsätta operera. Hade precis tagit bort livmodern då jag upptäcker en tumör i urinblåsan. Nu fick jag min kollega att ringa, inget svar hos ägaren. Under tysta svordomar sydde jag ihop hunden. Nu skulle hon tvingas vakna i smärta för att förmodligen inte överleva mer än max ett dygn. Just som jag sydde sista stygnet så fick min kollega tag på ägaren och efter en kort stund fick vi tillåtelse att avliva hunden. Matte sa att hon ville dö tillsammans med sin älskade hund, och så kände hon säkert där och då. Men jag kan inte hjälpa att undra varför hon inte tagit hand om hunden på ett bättre sätt om den nu var så högt älskad. Alla älskar Dig när Du är död...