För första gången i mitt liv...

... så har jag ett frikort för sjukvård! Jag har aldrig ens varit i närheten av detta tidigare, jag brukar till och med undanbe receptionspersonalen på olika vårdinrättningar att stämpla på ett sådant där pappersark eftersom jag vet att jag inte kommer att nå upp till frikortsnivån. Men nu så har jag alltså åstadkommit detta! Ja, det är väl inget att skryta med direkt, det innebär ju att våren varit otursförföljd. Men nu kan jag i alla fall gå till läkaren utan att behöva tänka två gånger eftersom det är gratis! Jag kanske ska bli en sådan där jobbig människa som söker läkare för tåsmärtor och skrapsår. Jag är ju föräldraledig och har all tid i världen.

Hur kommer det sig då att jag idag håller ett frikort i min hand? Jo, eftersom jag tycks drabbas av ALLT nuförtiden så har även mina öron börjat bete sig märkligt. Det började för en vecka sedan med en konstig vibrationskänsla i ena örat vilket sedan övergick till lock. Sean hade lite samma känsla han, så vi trodde att det var lufttrycket och brydde oss inte. Seans lock försvann, men inte mitt. I helgen spolade jag örat och sedan fick mina veterinärvänner kolla med otoskopet. Buden var lite olika, så jag tänkte att går det inte över så får jag väl söka läkare. Och inte gick det över, även om det kommer och går lite. Idag uppsökte jag därför den nyöppnade vårdcentralen vid Handens sjukhus. Där finns sedan tidigare Handens VC som jag inte har någon positiv uppfattning om, men nu har alltså ytterligare en öppnat. Det fina i kråksången är att denna VC har öppen läkarmottagning fem dagar i veckan, man kommer på drop in och slipper boka tid. Finurligt, för då kan man ju avstå att gå om man är bättre. Jag fick vänta en liten stund, men inte alls särskilt länge. Läkaren var trevlig, pratade så att jag förstod och kunde konstatera att jag nog hade de renaste öronen på jorden (jag är tops-beroende...). Mina trumhinnor buktar tydligen inåt, vilket kan vara orsaken till symptomen. Något annat kunde hon inte hitta. Hon trodde att det ev berodde på att jag har infektionen kring tanden och att strukturer i och kring skallen blir påverkade, men hon visste inte säkert. Hon trodde i alla fall att det skulle gå över även om det kunde ta flera veckor. Man kunde ta nässpray men eftersom jag inte är täppt så kändes det lite onödigt. Istället ska jag tryckutjämna typ 30 gånger dagligen och så ska läkaren ringa mig om två veckor. Hoppas, hoppas att detta går över snart, för det är helt sjukt jobbigt. Jag borde nog döpa om denna blogg till "Sjukbloggen.se"...

Idag har jag annars, förutom beundrat mitt frikort, pratat med banken och fått lånet för dräneringen utbetalt, sorterat 439 papper in i olika pärmar, fått Amanda att äta en stor portion sojakorvstroganoff med ris, gullat med Felice och blivit kräkt på och pumpat ur en flaska mjölk till Felice eftersom jag nu ska åka och jobba.

På återskrivande.