Världens vackraste brudklänning

Lördag den 11:e juli 2009. Dagen då Annika och Fredrik skulle bli man och hustru och vi bröllopsgäster skulle få vara med och bevittna deras löften till varandra. Veckan har bjudit på minst sagt blandat väder och meteorologerna har varit oense om hur vädret skulle bli under lördagen. Och visst, regn i brudkronan ska skänka lycka i livet, men jag tror nog att de allra flesta brudar föredrar vackert väder framför lite gammalt skrock (som nog för övrigt endast kom till för att trösta de brudar som inte hade vädrets makter på sin sida). I vilket fall som helst så sken solen från en klarblå himmel då vi körde över Danmarks gärde och började skymta Uppsalas silhuett. Bröllopet skulle stå i Tensta kyrka, alldeles i närheten av bruparets bostad. Vi var i god tid och hann göra Vattholma innan det var dax för vigsel.

Jag och Felice vänjer oss vid kyrkomiljön innan klockorna ringer

Vi placerade oss lite strategiskt långt bak. Trist för fotograferingsmöjligheterna (nytt objektiv står på önskelistan...) men högst lämpligt då man har en högljudd 5 månaders bebis i närheten. Vi fick sällskap av två andra barnfamiljer med ändå mindre bröllopsgäster: Dennis 2 månader och Saga 7 veckor.



Klockorna har ringt, kyrkan ljuder av Mendelsohns brudmarsch och in kommer den vackra bruden med sin far. Inte ett öga är torrt...


Brudens syster, Elenore



Brudens äldsta vän, Ewa


Prästen verkade rar, kunde sitt jobb och ställde de rätta frågorna. Brud och brudgum svarade båda "ja" och vi kunde pusta ut. Med Annikas och Fredriks humor så hade det kunnat sluta lite hur som helst... En späd röst sjöng "När löven faller" och "I'll be there"- helt rätt i tiden! Tänk att brudparet tog tillfället i akt att hylla MJ! Tillsammans skrålade vi igenom två sommarpsalmer och sedan var det klart. Och lilla Felice var fortfarande kvar i kyrkan! Det var annat det än Patriks och Marinas bröllop.

Herr och Fru Jansson/Olsson (eller Ylha?)

Strålar ikapp med solen

Varför så allvarliga??

Som sig bör så hade vi bröllopsgäster försetts med både det ena och det andra att hylla brudparet med. Det nya verkar vara rosenblad och såpbubblor, vilket förstås kan vara betydligt trevligare än en näve ris.

Sean och Felice blåser bubblor, storasyster Amanda hade nog uppskattat det betydligt mer än lillasyster.

Eftersom det var över 100 bröllopsgäster så var kramkön väldigt lång, men till slut kom vi fram och fick gratulera och beundra brudparet på nära håll. Annika hade helt klart den absolut vackraste bröllopsklänning jag sett. Så häftigt att våga ha lite färg att bryta det vita med. Bröllopsbuketten och ringen gick förstås inte heller av för hackor. De har känsla för detaljer paret Jansson/Olsson.

Så vacker

Felice vilar lite i skuggan intill kyrkogårdsmuren

Efter rosenblad, såpbubblor och kramkalas så skulle brudföljet iväg och fotograferas. Vi andra strövade iväg hundra meter till festlokalen, Tensta Bygdegård. Stämningen var på topp och det skålades friskt i välkomstdrinkarna. För att fördriva tiden med annat än alkohol fick vi gå en liten tipspromenad och jag och Sean höll tummarna för att det skulle delas ut jumbopris. Vi hade till och med tankarna på att skriva Felices namn på blanketten, men så kom vi på att man inte ska skylla på sina barn. Men helt ärligt, vem döper en kanin till KurtIna och vilken 15-årig kille slutar åka moped efter en runda pga att håret luktar avgaser??? Nej, kaninen borde ha hetat Stampe och naturligtvis avstår man mopedåkning för att man har ont i rumpan! Att Fredrik friade i mysbyxor hade vi dock inte missat!

Förutom fantastiskt god fördrink (ja, jag smakade liiiiite, det var ju trots allt många timmar till hemfärd) så bjöds det på chokladdoppade ulvajordgubbar. Från och med nu så tycker jag att ALLA som gifter sig ska bjuda på detta!

Felice tar en tuppis, vaknade förstås precis lagom till middagen...

Brudparet anlände med följe och begav sig upp på bygdegårdens balkong och därifrån utbringades brudparets skål.

Döm om min förvåning när det plötsligt blev ett väldigt liv i församlingen. Alla tjejer skulle visst samlas. Vadå? Bruden skulle kasta brudbuketten! Tjohooo, det har jag aldrig varit med om, och detta var trots allt mitt 10:e bröllop. Jag var lite tveksam till hur stort engagemang jag skulle ge detta, trots att det förstås var spektakulärt. Men ville jag verkligen bli nästa kvinna att gifta mig? Hur som så begav jag mig in i mängden och väl där tog tävlingsinstinkten vid. Jag skulle ha buketten!

- Är Ni redo tjejer!?!

Och buketten hamnade hos...... inte mig. En tjej i en gul klänning roffade åt sig blomstrena, även om en liten bit gick sönder och hamnade hos en tjej med annan klänning. Undrar just vad det betyder? Om man får en del av brudbuketten? Får man vara med på ett hörn i den som fångat brudbukettens äktenskap då, eller? Kanske bäst att inte spekulera.

.

Efter trevligt mingel på gårdsplanen fick vi äntligen gå in i festlokalen. Dukningen var helt fantastisk! Vilket jobb de måste ha lagt ner. Alla programmen var personligt tryckta, borden var dekorerade med sidenband, små "plastdiamanter", vackra blommor och personliga ljus. Som sagt, känsla för detaljer.

Annikas och Fredriks kärlekspiller, ruskigt goda.

Förrätterna var minst lika läckra som dukningen. Det normala folket fick tre varianter av lax och vi vegosar (jag var inte ensam) fick pepparrotscheesecake. Mmmmm.....

Jag och Sean var placerade nära den ena utgången, och det fanns det förstås skäl till. Det blev många turer in och ut genom dörren för att hålla lilla fröken rastlös sysselsatt. Men jag tror att vi inte agerade alltför stort störningsmoment större delen av kvällen. Vi hade gott sällskap ute i hallen av Sagas och Dennis föräldrar. Kul att man inte är ensam med smått.

Att sitta nära en utgång visade sig även vara en riktig vinstlott. För jösses vad varmt det var i lokalen. Herrarnas kavajer placerades ganska snart över ryggstöden.

Sean och Felice läser igenom programmet där man kunde hitta massor av matnyttig information om sina bordsgrannar, ordningsregler för kvällen samt diverse sångtexter. Eller vad sägs om "En vigselring, en vigselring, det är ett höl med gull omkring" (melodi: Oh Tannenbaum).

.

Till varmrätt serverades buffé med kalvfilé, potatis- och jordärtskockskaka, tryffelsky och varm primörtsallad. För vegosarna fanns lins- och kikärtsbiffar. Annikas gamla chef hade en gång i tiden lovat henne att han skulle laga maten om hon någon gång skulle gifta sig. Nu var det upp till bevis, och jag tror knappast att Annika var besviken. Jag åt två gigantiska portioner, och jag var inte ens riktigt hungrig...

.

Genom hela middagen hölls tal och spexades. Stämningen var så trevlig och trots att vi knappast kände någon då vi kom kändes det som en kväll med gänget. Vi fick lära oss massor om Annika, om Fredrik och om Annika och Fredik. Vem hade kunnat ana att Fredrik var paniskt hundrädd då han träffade Annika? Kärleken måste verkligen övervinna allt mtp att Annika vid den tiden ägde en 70 kg Grand Danois hane...

.

Till dessert fick vi mousse gjord på vit Valrhonachoklad och ulvajordgubbar. Tur att portionerna inte var särskilt stora för då hade jag definitivt fått avstå mat resten av sommaren.

Felice har hamnat hos Sara en stund, kanske blir det bebisbesiktning hos Grandeluxarna istället för valpbesiktning nästa gång???

.

Efter maten fick vi sträcka på benen (och andas) utanför lokalen. Därefter blev det bröllopstårta och efterlängtat kaffe. Tyvärr fick jag ingen skymt av tårtan eftersom det var rätt så trångt i rummet. Jag missade dock inte att smaka den.

Paret Jansson/Olsson bjöd sedan upp till dans till livemusik och visade själva vart skåpet skulle stå.

Felice vägrade att sova annat än i bärsjalen och därmed var mina möjligheter till att svinga mina lurviga ganska begränsade. Seans fot hindrade honom från att inta dansgolvet, men till baren gick det visst bra att stappla. Vi blev inte kvar så sent eftersom vi hade en bra bit att köra och en liten bebis som behövde sova. Dock vill jag påpeka att vi var sist hem av småbarnsföräldrarna.

TACK Annika och Fredrik för att vi fick vara med och dela Er dag! Stort lycka till på livets väg tillsammans!