Tjejerna har varit hemma från dagis idag. Sean ringde mig igår kväll på jobbet och informerade om att Felice precis kräkt ner sin säng. Det är ungefär det sista man vill höra då man kliver av sitt skift vid klockan 21 och äntligen ska få åka hem till hemmets lugna vrå. Det är få saker som är värre än kräksjuka hos barn. Utan att gå in på detaljer så kan barn inte tala om innan de tänker kräkas. Antar att Ni som inte varit med om detta har fantasi nog att tänka ut hur det hela kan sluta. Jag utrustade mig med engångshandskar innan jag åkte hemåt och möttes av en strålande glad Felice som frågade efter mat. Motvilligt gick jag med på att ge henne ett smörgåskex (borde vara tämligen lättstädat om det skulle komma upp), och därefter ännu ett och sedan blev jag riktigt modig och lät henne få ost på kexet. Felice smaskade i sig för glatta livet och hade inte alls lust att gå och lägga sig. Till slut blev hon tvångsplacerad i sin säng omgiven av handdukar och plastpåsar. Jag höll mig vaken tills tre timmar passerat sedan nedkräkningen av sängen och vid varje ljud från sängen bredvid flög jag upp, beredd att fånga smörgåskex och ost. Men natten blev lugn och frifull och Felice vaknade vid 8-tiden imorse, hungrig som en varg. Att lämna Felice på dagis var ju inte aktuellt och då fick även Amanda vara hemma. Dels gav det Felice lite sällskap och dels känns det inte bra att lämna ett syskon till dagis om man misstänker att det andra syskonet kan ha kräksjuka (vidrigt ord!). Amanda bråkade inte utan förstod att hon skulle vara hemma med Felice. Nu verkar det ju (peppar, peppar) som om det kanske inte var kräksjuka trots allt.
Dagen har varit förhållandevis lugn med ett fåtal mindre världskrig över leksaker och filmer. Senaste timmen har dock hornen vuxit ut i pannan på systrarna Douglas och de har bråkat om minsta partikel. Nu har äntligen sjuklingen somnat i soffan så nåde den som väcker henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar