Fredagsmys

Som sagt så har det berömda fredagsmyset även blivit ett koncept i vårt hem. Jag hade verkligen tänkt att försöka dra ut på detta ett år eller två eftersom det blir ett tvång att utföra någonting som kanske egentligen inte är nödvändigt och som kanske inte alltid är 100% genomförbart. Men nu är det alltså här för att stanna och det gör väl egentligen absolut ingenting. Då man ser hur ögonen tindrar på sina små då ordet “Fredagsmys” yttras så spelar ingenting annat någon roll. Den enda utmaningen för stunden är att inte yppa ordet förrän tjejerna har ätit åtminstone en hyfsad portion fredagsmiddag, annars är det stört omöjligt att få åtminstone den yngre av dem att äta annat än ostbågar till middag och det känns ju lite sådär. Amanda kan man idag faktiskt utnyttja detta med eftersom det går bra att tala om för henne att hon måste äta si eller så mycket, annars blir det inget mys. Det gäller dock att inte säga detta så högt att det når Felices ände av bordet. Då skiner hon upp som en sol, tar av sig haklappen, skjuter tallriken ifrån sig och säger bestäm “Ja sädig. Mys!”.

Fredagsmyset i vår familj består av ostbågar, chips och dip. Om mamman orkar så blir det också lite grönsaksstavar, men ur tjejernas synvinkel är detta enbart dekoration. Ingen av dem äter grönsaker med någon större passion (läs: Amanda slickar på sin höjd på dem innan hon återplacerar dem i skålen och Felice konstaterar “Nä god”). Amanda gillar chips bäst och Felice är manisk på ostbågar, så de har skapat sig en välfungerande symbios. Felice är dessutom halt galen i dip. Hon dippar, dippar och dippar.

Om Ni har problem med estetiken pga de blåa IKEAskålarna så är det ett nödvändigt ont då man fredagsmyser med en ett-och-ett-halvt-åring.

Myset sker alltid i pyjamas för att underlätta för sängtransport så snart den mysiga stunden övergår i halvt krig. Det har hänt vid ett par tillfällen att Amanda knoppat in i soffan och fått bäras till sängen (äntligen något som lever upp till hur jag hade föreställt mig att fredagarna skulle vara med små barn). Felice däremot är outtröttlig. Att ge henne snabba kolhydrater fredag kväll är egentligen som att skriva på för ett maratonlopp, men det brukar i alla fall sluta med att hon sover i sin säng innan kl 23. Då kan man i lugn och ro städa bort dippen från bordet, torka av en fingeravtrycksprydd TV-ruta, oja sig över ytterligare två fettfläckar på soffan och glädjas över att man ännu inte haft råd att köpa en ny.

I fredags kväll när Felice körde sitt sedvanliga kolhydratrace i soffan stannade hon plötsligt upp. Hon hade fått syn på en liten, liten bit chips (små chips, små fettfläckar…). Hon öppnade sin lilla mun och sa: - Oj, en mys. Därefter plockade hon upp det lilla myset, stoppade det i munnen och racade vidare.

Ja, det är inte alltid så lätt att hålla isär ordens betydelse då man är en mycket liten filur.

Jag?, sova???

Garbo var med och myste i soffan

Tvång eller inte, fredagsmys är en trivsam företeelse. Det är väl inte för inte som detta blivit ett rikstäckande koncept.