Så blev det äntligen dax för mig och Amanda att åka och hälsa på våra kära vänner i Skåne. I fredags morse lämnade vi av Felice på Masken och tog sedan pendeltåget in till Sthlm. Amanda tjatade redan innan Farsta strand om att få äta sitt resegodis och läsa sin nyinköpta bok… Jag försökte förklara att vi hade många timmar framför oss och att vi kanske kunde spara lite på underhållningen. Men det där med barn och tidsuppfattning är ju en sak för sig. På centralen handlade vi lite kaffe och kanelbulle och fick sedan vänta en stund på att vårt X2000 skulle komma in till perrongen. Amanda åt upp sina reserussin.
Liten resenär
Tåget lämnade Sthlm 10:21 och Amandas första fråga vad om vi nu skulle åka hem igen (tåget åkte åt samma håll som vi precis kommit från). Det kanske var en befogad fråga eftersom resematsäcken redan började tryta, Amanda mumsade kanelbulle och jag plockade upp min reselitteratur. Innan vi passerat Södertälje hade Amanda läst sin nyinköpta bok, Bamsetidning och tittat på tre filmer. It’s gonna be a loooong trip…
Lyckligtvis blev resten av resan angenäm trots myror i Amandas bralla vid ett par tillfällen. Sist vi åkte tåg tillsammans var Amanda 10 månader och då lovade jag mig själv att jag aldrig skulle göra om det. Nu har vi tagit revansch. Det enda lilla problemet på resan var att pannkakorna var slut i Bistron och de hade noll och ingenting annat som en treåring kunde äta. Tackade min lyckliga mammahjärna att jag packat lite äppelbitar.
I Malmö bytte vi tåg och hoppade på ett lokaltåg som skulle ta oss till Rydsgård. Amanda var djupt fascinerad över att tåget var LILA.
I Rydsgård mötte Camilla, Nova och Theo upp. Tjejerna var lite blyga till en början men Theo jollrade som en liten tok och höll låda i baksätet. Vi åkte hem till Warnholtzska huset och gjorde oss hemmastadda.
Tjejerna började ganska snabbt att leka och konkurrera om leksakerna. Nova var väl inte helt imponerad till en början att få dela med sig av alla sina fina saker. Det behövdes dock endast lätt fredsmäkleri för att få dem att samsas.
Favoritleksaken Toby Robot
Amanda räknar med Toby, “Fem små barn, lekte med varann’…”
Nova och Amanda i full fart
Unge herr Warnholtz
Till middag serverades lasagne och till Amandas stora förtjusning fanns det köttbullar och makaroner även hemma hos familjen Warnholtz. Det blev en sen kväll för tjejerna, i synnerhet för Nova. Amanda kraschade under en filt och fick bäras till sängen.
Lördag morgon var det upp strax efter tuppen. Efter en god frukost i hotellklass gjorde vi oss i ordning och åkte in till Malmö där “Varning för barn” hölls. Det är en mässa för gravida och småbarnsföräldrar.
Amanda fick en dinosaurietatuering av företaget Me & I
Amanda ritar en teckning till Camilla (eller Gunilla som Amanda kallade henne fram tills vi skulle åka hem, då kunde hon plötsligt säga Camilla men då hade Nova börjat kalla mig för Gunilla trots att hon tidigare sagt Sandra utan problem, förvirrande…)
Patrik bjöd på god lunch och choklad/kokosbollar för de som önskade. Det gjorde Nova:
På mässan kunde man ta en massa rolig bilder bakom pappskärmar föreställande olika djur.
Nova som… ja, vad är det för något?
Min äldsta prinsessa
Det fanns mycket, mycket att titta på för små barn och efter ett tag var Amanda trött och benen började likna kokta spaghettisar. Då var det väldigt lägligt med en trollerishow att bänka sig framför.
Amanda skrattade och applåderade men jag är inte så säker på att hon förstod allt som hände på scenen. Jag måste säga att det var riktigt underhållande. Annars kan jag ha lite svårt för dessa “barnteaterföreställningar” då de ofta tenderar att bli riktigt pinsamt fåniga.
Klockan var efter fyra då vi lämnade mässan och åkte ut på landet igen. Amanda somnade som en stock i bilen men vaknade så fort bilen stannade på gårdsplanen. Hon höll sig sedan vaken nästan till midnatt och faktiskt utan sitt sedvanliga, trista kvällshumör. Vi åt ljuvlig couscousröra till middag och drömde om semestrar i varmare klimat, snackade skit och tittade på fantastiskt roliga “Pensionärsjävlar” på Kanal 5. Ni som missat det beordras att se detta snarast möjligt. Den som inte drar på mungiporna till detta program bör definitivt börja knapra lyckopiller. Då tjejerna väl hade somnat var vi så trötta att vi snart gjorde dem sällskap.
Söndagen var hemresedag. Men först hann vi med lite lek i trädgården i solens sken.
Nemo hängde med i svängarna och hade dragkamp med tjejerna och jagade löv.
I Novas trädgård fanns såväl gunga som lekstuga, sandlåda och elefant att gunga på. Det märktes att tjejerna började bli lite trötta eftersom det blev lite småkonflikter om grejerna och vems tur det var att gunga. Det hela avslutades dock med en trevlig stund i sandlådan innan vi gick in och åt lite lunch.
Efter lunchen var det dax att packa ihop oss, stuva in sakerna i bilen och åka mot Rydsgård station igen. Först hann dock tjejerna jämföra sina tatueringar och Amanda fick en sista chans att gulla med Theo. Hon var jättefascinerad av honom och pratar om honom hela tiden sedan vårt besök.
Varsin dinosaurie
Hej då, Theo
Katten Iza, även hon föremål för fascination och klappar
Camilla och Nova körde oss till Rydsgård station där vi packade på oss alla väskor och föremål och kramade om våra vänner (Nova sov dock som en stock i bilen och fick en tanke-kram istället) innan vi hoppade på det lila tåget till Malmö.
Trött resenär
Efter tågbyte i Malmö åt Amanda lite färdgodis innan hon utmattad somnade under min fleecetröja och sov sig igenom halva resan till Sthlm. Klockan var 20:45 då vi återförenades med vår andra halva av familjen. Felice såg ut som om hon sett ett spöke då hon fick syn på oss på Sthlm’s central. Hon tog sedan ett par snabba steg fram till Amanda, hoppade och tjöt av glädje och därefter föll tjejerna i varandras armar en lång, lång stund. Syskonkärlek när den är som bäst.
TACK underbara familjen Warnholtz för en jättemysig helg. Vi har haft det helt fantastiskt och hoppas att vi snart ses igen.
Det är vi som tackar för att ni tog er hela vägen söderut för att besöka oss. Och visst hade vi trevligt! Välkomna åter :O)
SvaraRadera