Jag har ingen förståelse alls för de människor som tycker att hösten är bättre än våren. Hur kan någon föredra slask, mörker, kyla, fukt i accelererande takt istället för detsamma i decelererande? Våren bara måste vara bättre. Det enda som möjligtvis är trevligare på hösten är alla underbara färger, men hallå! hur länge är det egentligen vackert i naturen. September och möjligen halva oktober, därefter är det många nyanser av brunt men det är ju inte så charmerande direkt. Sedan är det ju klart så att hösten i bästa fall leder till en magnifik, vit vinter liknande den som vi hade förra året och jag älskar vintern. Men jag älskar bara vintern då den är som den var förra året. Slask, barmark och mörker är inte vinter. Jag önskar att det var lite som i Narnia, dvs att man gick igenom en garderob och kom ut i ett underbart vinterlandskap.
Just idag känns sommaren sjukt avlägsen och jag bara måste pigga upp mig själv med lite sommarbilder.
Helt fel, jag vet. Nu ska det vara vintervita bilder och texter om mys framför brasan och tomtar bakom knuten. Men jag känner inte för det, inte idag. Jag längtar efter sommaren.
Jag tycker om alla årstider på sitt sätt.
SvaraRaderaHösten är fantastisk med alla färger, tjocka tröjor och varma termosar. Sen blir dte precis som du säger slaks, kallt, grått och tråkigt men då får man vara inne, tända ljus, baka och länta till julen och det går rätt snabbt.
Den värsta perioden är jan-mars. Då håller jag på att dö av leda.
Kallt, blött, grått... och man är less på mysa under filtar och tända ljus.