Felice är på alla sätt och vis vår minsta, lilla tjej. Hon är så liten, så liten. Fortfarande i stort behov av oss föräldrar, klarar inte att klä på sig själv, klarar inte av att förklara vad det är hon vill alla gånger, behöver hjälp upp i bilen och kan inte ta sig ur sin säng själv. Hon är fortfarande mer bebis än barn känns det som (fast det är väl egentligen helt fel). Ändå har hon snart passerat den ålder vid vilken Amanda blev storasyster. Var Amanda verkligen så liten som Felice är nu då Felice föddes? Hon kändes ju så mycket större, så mycket mera barn. Hon fick redan från början hjälpa till med saker och ting som hade med Felice att göra. Hon hämtade blöjor och våtservetter, hon vaggade Felice i babysittern och klappade snällt på henne då hon var ledsen. Hon fick plötsligt nöja sig med att jag stoppade ner handen i hennes spjälsäng som stod bredvid min då hon vaknade på nätterna, tidigare hade hon fått komma upp till oss. Allt detta accepterade hon utan diskussion, stora duktiga tjejen. Jag har så svårt att tänka mig att Felice skulle vara en så stor tjej om hon blev storasyster (vilket hon inte ska, så Ni kan andas ut, i alla fall ett tag till :-) ), hon känns ju så liten. Men det är väl perspektiven som ändras och det kanske skulle vara precis samma sak om Felice blev storasyster, att hon skulle växa jättemycket i våra ögon på kort tid. Jag kom ihåg att vi tyckte att Amanda var så liten då jag var gravid med Felice. Hon var ju bara bebis och skulle plötsligt bli storasyster. Alla frågade oss hur vi förberedde henne på vad som komma skulle och vi undrade i vårt stilla sinne hur vi skulle kunna förklara något sådant ofattbart för en liten tjej som knappt lärt sig sitt eget namn. Men kanske förstod hon, hon brukade i alla fall klappa lite på magen då vi frågade var bebisen var någonstans. Då Felice väl var född och vi kom hem från BB var Amanda plötsligt jättestor. Jag minns första blöjan jag bytte på Amanda efter Felices födelse, jag tyckte att det hela var som ett stort skämt. VEM hade bytt ut min Amanda mot en jätte?? Hennes ben hängde ju över kanten till skötbordet, det var nästan groteskt. Men det tog förstås inte många dagar förrän jag vant mig vid storleksskillnaden på tjejerna. När jag tittar på bilder på Amanda i samband med att Felice föddes så är det inte så stor skillnad mot hur Felice är nu. Men hjärtat hänger inte alltid med de logiska tankegångarna i hjärnkontoret.
Amanda med liten Felice i knät, vi hade kommit hem från BB och tjejerna träffades för första gången
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar