Som jag skrev igår så har Amanda en ögoninfektion och får vara hemma från dagis även idag. Hon förstår inte riktigt varför hon inte får gå in och leka med sina kompisar då vi släpper av Felice, men hon accepterar det faktiskt utan större diskussion. Säkert så känner hon att hon har ont i ögonen och kanske så börjar hon bli så stor vår lilla tjej att hon förstår att saker och ting kan smitta till andra barn. Hur som så är det i alla fall skönt att det inte blir ett smärre världskrig på morgonen då hon inte får gå till Fjärilen. Idag körde hon dock med en liten ge-mamma-dåligt-samvete-taktik genom att upprepade gånger säga “Jag älskar Fanny” (dvs bästa kompisen på Fjärilen) *ler*
Då vi hade lämnat Felice på dagis åkte vi hem och jag gjorde i ordning lite frukost. Amanda försvann iväg till andra änden av vårt residens och jag fick tjata på henne ett antal gånger innan hon uppenbarade sig i köket. Med sig hade hon en teckning till mig (och jag skämdes förstås som en hund över att jag tjatat på henne).
Amanda förklarade glatt att hon ritat Hugo som är sjuk. Han ligger med huvudet på en kudde och har ett täcke över sig. Är den inte fin?? Vem Hugo är vet jag inte riktigt, men var sjukdomsinspirationen kommer ifrån kan jag räkna ut.
Vi hade ett trevligt litet samtal vid frukostbordet där jag bland annat frågade Amanda vad hon ville göra då hon blev stor. Hon ville gå i skolan, var det första hon sa. När jag frågade vad hon ville göra sedan, dvs vad hon ville jobba med tittade hon på mig med ett stort leende och sa “Jobba med dadda. Jag kanske ska… klippa lite gräs” Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hellre hade hört att hon ville operera katter och bota hundar, men visst duger det bra att klippa gräs också. Det är ju om inte annat Sean ett levande bevis på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar