Tidsmaskin

11-12 november var det dax för årets upplaga av Veterinärmötet, eller Veterinärkongressen som det heter nuförtiden (fancy, fancy…). Jag hade givetvis anmält mig eftersom årets tema var “Bilddiagnostik” och vad passar bättre för en veterinär som äntligen kommit på vad hon vill bli när hon blir stor? Nu var det ju inte så länge sedan jag var i Uppsala eftersom ultraljudskursen hölls där i mitten av oktober, men det kändes lika spännande som vanligt att komma tillbaka till sin gamla studieort. Veterinärmötet/kongressen är dessutom väldigt speciell eftersom det bevistas av ett mycket stort antal av Sveriges veterinärer, från norr till söder. Jag räknade med att få se många gamla bekanta ansikten och jag blev sannerligen inte besviken. Att gå omkring bland alla montrar och botanisera bland alla “veterinärnyheter” och bakom var och varannan pappskärm eller maskin se en person från en tidigare era är häftigt. Som att befinna sig i en gigantisk tidsmaskin. Vissa personer samtalade jag med en liten stund, kollade läget och vad personen ifråga hade för sig nuförtiden. Andra bemöttes med ett stort leende och en kram. Men det största antalet var förstås de som man mest kände igen från sin studietid (lärare och studenter) och som man inte har någon speciell relation till. En och annan knatade omkring med en stor mage och andra hade en liten en på armen. Några hade ändrats massor medan andra såg ut exakt som de gjorde för sex år sedan. Jag minns hur man som student såg fram emot veterinärmötet. Man gick omkring bland montrar och snyltade åt sig kommande års behov av reklampennor (det gick åt en massa pennor då man var student så Veterinärmötet var ett välkommet årligt inslag för att avlasta ekonomin lite). Ibland hade man sådan tur att man fick andra reklamartiklar såsom väskor, posters, isskrapor, muggar, gosedjur, ficklampor, reflexer och annat oumbärligt. Allt var välkommet då man var student. Gratis är som bekant gott (alla företag bjöd dessutom på godis…). Jag minns också ett år då vi fick varsin dermatologibok av Schering-Plough, det var uppskattat eftersom vi då inte behövde köpa boken. En sak är dock säker, utställarna gör klar skillnad mellan studenter och veterinärer. Nuförtiden behöver man knappt stanna vid en monter så har man en kasse med ett eller annat innehåll i handen medan man som student alltid fick tigga till sig prylarna. Tigga har aldrig varit min starka sida så jag såg alltid till att gå bakom någon som vågade armbåga sig fram lite. När det väl skulle skördas så höll även jag fram händerna. Smart!

Förutom en massa möten med människor och nya produkter var det förstås en hel del nyttiga föreläsningar. Röntgen varierades med ultraljud, datortomografi och MRI. En lyckad kombo och jag känner att jag fick ut massor av de två dagarna. Nu måste jag bara hålla i trenden och fortsätta förkovra mig i de svart och vita prickarnas värld.