Dubbel glädje

Vi har haft en fantastisk helg. I fredags kom mamma för att installera sig i Haninge inför helgen och vi packade våra väskor och åkte söderöver med destination Kalmar. Resan ner var så lugn och fridfull att vi flera gånger frågade oss själva om vi inte glömt något. Är man van att resa med två barn och 3-5 hundar så är det förstås nästan kusligt lugnt att åka ensamma. Bristen på resesällskap gjorde att vi kunde åka non-stop till Kalmar och vi kom fram lagom till middagstid. Hotellet låg centralt i Kalmar och hade sett jättefint ut på bilderna. Det var det säkert också men det kunde vi knappast avgöra eftersom hela fasaden var täckt av byggnadsställningar och en massa annat bråte.

Best Western Hotel i Kalmar

Vi gjorde en snabbcheck av rummet vilket fick godkänt. Därefter begav vi oss ut i den isande kylan för att leta restaurangställe. Efter att ha läst ett antal mer eller mindre tilltalande menyer fegade vi ur och klev in på O´Leary’s. Inga överraskningar kanske men åtminstone inga besvikelser. Vi käkade popcorn, drack öl, lyssnade på musik, åt burgare och njöt av lugnet. De höll Quiz Night på O´Leary’s under kvällen och vi fick en chans att inse att vår allmänbildning kanske inte är av toppklass. Det är faktiskt första gången jag varit på Quiz Night i Sverige. I England har nästan varenda pub Quiz Night och det är ju en skojig liten aktivitet som engagerar många.

Vi försökte oss på en promenad i Kalmar efter middagen men fick ge upp efter ett par kvarter. Fy F-N vad det blåste! Och tillsammans med ett par minusgrader och fuktig luft var det outhärdligt. Väl tillbaka på hotellet fick jag stå i duschen en bra stund innan jag tinat upp. Förbannade mig själv över att jag glömt badkläderna eftersom vi bodde vägg i vägg med hotellets spa-avdelning.

Jag hade hoppats att jag skulle sova som en stock under natten, fri från störelsemoment i form av små barn och kissnödiga valpar. Men icke då. Jag vaknade 3-4 gånger under natten, bara för att inse att läget var lugnt och jag kunde somna om. Smått irriterande. Så särskilt utvilad var jag inte nästa morgon då vi intog en smaskig hotellfrukost. Direkt efter frukost knappade vi in Dansbanevägen, Kristvallabrunn i GPS:en och åkte mot anledningen till vår Kalmarvisit: Magnus, Kristina och de små tvillingpojkarna Eddie och Hugo. Som vi sett fram emot att få träffa dem!

               Dansbanevägen 17

Stolt tvåbarnsmamma

Vilka fantastiska små killar Kristina och Magnus blivit föräldrar till! Söta som socker och helt underbara. Det dröjde inte många minuter innan jag fått äran att hålla i en av dem och efter en trevande start kunde det inte ha känts mer naturligt. Åh så mysigt med en liten bebis i armarna igen! Efter detta första möte så var det inte många minuter under vårt besök som jag var utan bebis i famnen, helt självvalt ska tilläggas.

                 

Dagen förflöt i ett lagom tempo, mycket fokus på pojkarna och allt vad det innebär. Men familjen innehåller ju också några fyrfota vänner som ville vara med på ett hörn.

Clementin och Elda njuter av värmen från kaminen i vardagsrummet- förnuftiga djur

Vi bjöds på lunch, fika och middag och kände oss så bortskämda så. Det var ju meningen att vi skulle ta hand om den biten… Men det var ju förstås inte fel att gosa med Eddie och Hugo istället.

Världens finaste Eddie

Sötaste Hugo

Helt plötsligt hade klockan blivit 22:30 och det var hög tid för oss att bege oss mot Kalmar igen. Det hade snöat större delen av dagen och vi antog att det kanske skulle vara lite lätt svårframkomligt på vägarna. Det visade sig att vi fick rätt. 1,5 dm oplogad snö under första milen. Tack dubbdäck och ESP!

Natt nummer två var betydligt bättre, inte ett sömnavbrott förrän tidig morgon. Frukostbuffén var ännu bättre denna morgon och vi var proppmätta då vi checkade ut och programmerade GPS:en igen. Vi vinkade hejdå till Kalmar och åkte åter mot Kristvallabrunn. Vi hade ju varit aningens oroliga för stora vattenmängder under helgen med tanke på alla nyhetsrapporter från Kalmarregionen den senaste veckan. Men det enda vatten vi såg var av frusen art.

 Hmmm…

Familjen på Dansbanevägen hade sovit nästan lika bra som vi, fem timmar totalt fördelat på två omgångar… Inte avundsjuk. Pojkarna var på bra humör och vi fick en massa gostid även denna dag.

Jag föreslog att jag kanske skulle kunna få ta med mig en av dem hem, de har ju liksom två identiska bebisar. Jag behöver nog inte tala om vad de svarade…

Kristina bjöd på glögg och Magnus bjöd på hembakade saffransbullar Det var ju trots allt första advent. Sedan hann vi med lite lunch innan  vi var tvungna att slita oss från familjen och sätta oss i en kall och tråkig bil och åka hem till verkligheten igen. Det är bara att inse att det kommer att dröja innan vi träffar familjen igen. Killarna kommer att ha vuxit en hel massa och kanske inte alls vill gosa med främmande folk. Sorgligt. Men tillbaka kommer vi, det har vi lovat Amanda som inte alls var särskilt nöjd med beslutet att hon inte skulle få följa med och träffa Eddie och Hugo.

Vägen hem var inte lika fridfull som nedresan. Vi fick samsas med artonmiljarder snöflingor och ett ton andra bilister. Restiden blev nära nog den dubbla, men hem kom vi till slut. Dock inte i tid för att orka sätta upp några adventsljusstakar, det får bli kvällens projekt.

TACK Kristina och Magnus för att vi fick komma och hälsa på Er och träffa Era små pojkar. De är rakt igenom underbara! GRATTIS!!!

   Dubbel glädje