Så var det dax för lite sjukdom igen då. Knappt hade Amandas ögon slutat att vara röda och irriterade förrän det nu alltså är dax för Felice att åka på ögoninfektion. Egentligen är det väl inte så förvånande med tanke på att det är extremt smittsamt, men eftersom Amanda fick sin ögoninfektion för över en vecka sedan och ingen annan i familjen reagerat så trodde jag nog att vi kanske skulle klara oss. Amanda har dessutom mest varit röd och irriterad i ögonen, inte så där varig och kletig som de annars brukar bli. Men nog var det en konjunktivit (=ögoninflammation) alltid. Felice har sovit oroligt under natten och har gråtit i sömnen, tagit sig och huvudet och sagt “Neeej, neeej…” Imorse då hon låg och gnydde bredvid mig och innan hon riktigt vaknat frågade jag var det gjorde ont någonstans. “Där” sa hon då och pekade mot ögonen. Efter en stund insåg jag att hon faktiskt var vaken, hon fick bara inte upp ögonen. Jaha, bara att inse att den lugna dagen jag sett framför mig precis gått om intet. Stackars Felice grät hela morgonen och ville inte alls gå med på någon tvätt av ögonen.
Stackars liten…
Vi åkte med Amanda till Fjärilen och sedan dess har vi varit hemma. Ögonen rinner och geggar om vartannat. Om hon inte är bättre tills imorgon kanske det blir ett besök hos farbror/tant doktorn. Egentligen vet jag precis vilken behandling de kommer att ordinera, så egentligen kan jag ju behandla själv. Men jag skulle förstås aldrig förlåta mig själv om det visade sig vara något annat än en vanlig ögoninfektion.
Mitt jobb har ju lite tur förstås eftersom jag är administrativ idag och jobbar hemifrån. Imorgon jobbar jag natt och därmed behöver jag varken VAB:a idag, imorgon eller onsdag. På torsdag kanske hon förhoppningsvis är bättre. Annars blir det sten, sax, påse om vem som ska stanna hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar