Spökhistoria

Ibland undrar man lite lätt för sig själv hur människor är funtade. “Vad är det för fel på folk?” är en fråga som jag ställer mig själv snudd på dagligen och det är inte bara i mitt jobb som frågeställningen cirkulerar, även om den är klart överrepresenterad där. I torsdags då jag hämtade tjejerna på dagis så stod jag bredvid en annan förälder som skulle hjälpa sin son att klä på sig för hemfärd. Sonen hade ingen som helst plan på att göra situationen lätt för sin mor. Han hade tretton “jag ska bara”grejer som han var tvungen att ta itu med innan han kunde gå till kapprummet. Mamman hade ingen lust att vänta på honom utan gick in för att hämta ut honom till kapprummet. Så långt allt OK, det hade jag också gjort (alternativt tagit till det väl beprövade hundtricket och ropat “Hej då” medan jag vände ryggen till och tog tag i dörren). Pojken blev dock ursinnig över att bli avbruten i sitt lekande och sa väl några mindre väl valda ord till sin mor samtidigt som han blev en aning fysisk i sitt agerande. Jag såg inte exakt vad som hände eftersom jag var i full färd med att få på kläder på min äldsta medan min yngsta smet in för att leka med alla roliga leksaker som finns på mellanbarnsavdelningen (hundtricket funkar inte på henne längre…). Den stackars mamman hade i det läget all min sympati och jag var glad över att det inte var mina barn som betedde sig på det sättet. Men min sympati försvann med ljusets hastighet då jag i nästa sekund hör mamman med arg stämma vräka ur sig “Jaha, ska du stanna kvar här då hela helgen så att spökena kommer och tar dig!?” Jag borde naturligtvis omedelbart ha börjat sjunga högt på “Här kommer Lilla Ludde” för att överrösta dessa idiotkommentarer alternativt ha slängt mig fram för att hålla för öronen på min äldsta, men jag blev fullkomligt stum och bara glodde. Hur i hela h-vete tänker man som förälder när man säger en sådan sak?? Skulle inte förvåna mig om samma kvinna irriterar sig över att hennes son inte vågar sova själv på nätterna och kommer över och trängs i hennes säng. Jubelidiot! Dessutom: om hon vill förstöra sina barn med illasinnade spökhistorier så är det väl hennes sak (hoppas psykologerna på BUP är tillräckligt bra dock för sonens skull), men MINA barn ska hon ge fan i att skrämma! Lyckligtvis hade Amanda fullt upp med att berätta om sin dag eller sjunga på någon liten visa så hon hörde inte vad Fröken IQ-befriad sa och Felice är för liten för att förstå vad spöken är för något. Och det kan hon tacka sin lyckliga stjärna för, för hade Amanda fått för sig att det finns spöken på Fjärilen hade Fröken IQ-befriad inte fått det så roligt. Have mercy on her children!